Dynavoice M85 ger hyggligt jämn frekvens mätt rakt framifrån och vid 30 grader (gul), men faller snabbt i diskanten mätt 60 grader från sidan.

Dynavoice har överlag hög och rätt harmlös impedans (grön). Lägst 3,5 ohm vid 50 Hz. Men fasförloppet (röd) under 100 Hz kunde gärna varit lite mindre svajigt.

Elac F6.2 ger en diskanthöjning över 1 kHz mätt rakt framifrån (grön), men som faller snabbt i nivå vid 30 grader (gul) och 60 grader (röd).

Elacs impedans (grön) är genomgående harmlöst hög. Som lägst 5,5 ohm vid 190 Hz. Fasväxlingarna (röd) är också rätt oförargliga.

Mätt rakt framifrån (grön) har Klipsch en tydlig frekvenssvacka runt 1,5 kHz som går igen vid både 30 (gul) och 60 grader (röd). Notera nivåsänkningen i det övre registret vid 60 grader.

Klipsch impedans (grön) är överlag hög. Som lägst strax under 4 ohm runt 200 Hz. Fasväxlingarna (röd) är lite väl skarpa, men kompenseras av den lite högre känsligheten.

Magnat har mycket ojämn frekvensgång mätt vid både 0 (grön), 30 (gul) och 60 grader (röd). Notera svackor vid både 2,5 kHz och 3,5 kHz.

Magnats impedans (grön) är egentligen inte särskilt strömkrävande, men ovanligt låg i diskanten. Fasförloppet (röd) lär dock kunna kräva en del av förstärkaren.

Monitor Audio ger vågig, men hyggligt sammanhållen frekvens mätt vid 0 (grön), 30 (gul) och 60 grader (röd). Tydligt ökande nivåfall över 10 kHz vid 30 och 60 grader.

Monitor Audio är en överlag låg men jämn last (grön). Lägst 4 ohm vid 170 Hz. Inte heller fasväxlingarna (röd) lär ställa till mycket bekymmer.

Heco har jämn frekvensgång som stiger svagt i diskanten mätt rakt framifrån. Ännu jämnare frekvens vid 30 grader (gul) och 60 grader (röd), men med tydligare diskantfall i toppen.

Heco har snäll, men rätt strömkrävande impedans (grön). Som lägst 3 ohm runt 150 Hz. Fasväxlingarna (röd) i basen är dessutom hyggligt beskedliga.

I år fyller danska pickupspecialisten Ortofon 100 år, vilket Hifi & Musik uppmärksammar i nr 11, med stort fabriksreportage och test av två pickuper. Nu drar världens största skivspelartillverkare Pro-Ject sitt strå till stacken, genom en jubileumsmodell av The Classic SB (som vi också testat...): The Classic Ortofon Century. Den bygger i mångt och mycket på den "vanliga" Classic-modellen, men har några tweaks. Som subchassie i TPE-dämpat (en Ortofon-produkt) aluminium samt en svängd 9-tumsarm. Men också den inte minst estetiskt matchande jubileumspickupen Ortofon Concorde Anniversary (se testet i H&M nr 11). Priset på hela härligheten, inklusive pickup, blir 2.990 euro. Vi återkommer om svenskt pris och exakt när den dyker upp i butik.

Sennheiser har en lång historia av öppna hörlurar i alla möjliga prisklasser, och även om man då och då levererat en och annan sluten lur av god kvalitet, till exempel studiofavoriterna HD 280/380 och relativt nya HD 569 (liksom en del riktigt märkliga varianter som HD 630VB och Urbanite), har audiofilfokus mest riktats mot öppna lurar med hårt och resolut avstamp i den banbrytande HD 414.
De allra flesta av er har säkerligen ett eller annat säga om till exempel HD 590, HD 600 eller HD 800s, och även om omdömena går isär tror jag att de flesta kan vara överens om att Sennheiser vet vad de håller på med.

Så en helt ny, sluten lur för drygt 20.000 kronor, var ska jag börja? Materialvalen är genomgående högkvalitativa och byggkvaliteten oklanderlig, och allt från förpackningen till mängden och kvaliteten på de medskickade kablarna gör mig glad, för allt signalerar högsta kvalitet.
Förutom den normala kabeln med kvartstums stereoplugg i apparatändan får vi två olika balanserade kablar, en med den lilla 4,4-millimeters Pentaconn-kontakten för balanserad drift från till exempel bärbara digitalspelare, och en med en XLR-4 som används för att koppla luren balanserat till hemmaprylar som Sennheisers egna hörlursförstärkare.
Den andra ändan av kablarna ansluts till respektive öronkåpa, och hålls på plats med kontakter som gör att känslan när man byter kabel är helt fantastisk. Och har du möjlighet: kör dessa lurar balanserat!

Utseendet har mycket gemensamt med HD 800s, men här är öronkuddarna tjockare och kåporna större. Fast den största visuella skillnaden är det konkava gorillaglaset som täcker elementen, och som tack vare sin form reflekterar ljudet från baksidan av elementen in i dämpade kamrar runt elementets ytterkanter. Detta ska göra att elementen kan arbeta bättre, då de inte störs av reflekterat "lådljud" bakifrån, och ska dessutom resultera i ett (åtminstone för slutna lurar) marknadsledande frekvensomfång: från 6 till 48.000 hertz (-10 dB)!
De tjocka och mycket bekväma öronkuddarna är lätta att ta av, och gör du det kommer du åt att ta bort textilskyddet bakom, för att till exempel rengöra eller byta ut det. Det är redan här uppenbart att man byggt lurar som är tänkta att hålla många år och tiotusentals lyssningstimmar.

Med exklusiva hörlurar är det alltid värt att para dem med likaledes exklusiv elektronik, och jag har därför testat dem med en Sennheiser HDVD 800 (både balanserat och single end) och en Burson Soloist (single end). För att få en uppfattning om hur lurarna presterar med andra enheter, har jag även kört med Hegels Super Headphone Amp, liksom RME-ljudkortet UCX och ett par mobiltelefoner (Samsung Galaxy S8 och LG Nexus 5X).
Om vi börjar med telefonerna är lurens känslighet och impedans sådan att jag nätt och jämnt kommer upp i volym för att kunna njuta av musiken, men å andra sidan gör inte ens denna vansinniga felmatchning att lyssningsupplevelsen blir plågsam. Tvärtom, det är funkar ju riktigt bra!
Så tycker jag tills jag byter till den lilla Hegel-förstärkaren. Förutom avsevärt kraftigare effektresurser blir musiken nu konturfastare och anslaget något tyngre, och än mer så när jag använder RME UCX.
Riktigt trevligt tänker jag, kopplar in Sennheisers egna hörlursförstärkare och håller på att ramla baklänges av chocken! För nu finns en helt annan svärta och tyngd i återgivningen, alla instrument tar mer plats samtidigt som det finns mer luft och utrymme mellan dem, och nu är upplösningen också sådan att precis allt hörs.
Timingen är också oklanderlig, och precis allt jag spelar låter nästan galet bra, det spelar ingen roll om det är superproducerad Steely Dan, Ramones första, Michelle Shockeds "Campfire Tapes" eller chefredaktör Bryngelssons lo-fi-favoriter Pissed Jeans. Den subjektiva frekvensåtergivningen är oklanderlig, och bland mina entusiastiska superlativer hittar vi också mer beskrivande kommentarer som ofärgad återgivning och prefekt för monitorlyssning. Ruskigt bra är de, HD 820!

Men innan jag utropar detta till Sennheisers bästa lur någonsin (okej, undantaget Orpheus-varianterna) tänker jag att jag ska jämföra med en HD 800s, och nu händer något märkligt. 800s presenterar scenen på ett helt annat, och för mig naturligare sätt, och att byta från 820 till 800s känns för mig som att komma hem. När jag sedan gör bytet åt andra hållet tar det fem–tio minuter av tillvänjning innan jag återigen börjar fundera på om inte 820 är världens bästa lur.
Men så byter jag tillbaka till 800s, och där satt den igen. En mycket märklig känsla, och jag misstänker att mitt stora problem är att jag är relativt van vid fina öppna lurar, och inte alls lika van vid slutna finlurar.
Jag använder ofta de slutna studiolurarna Sennheiser HD 380, AKG K 272 och Yamaha HPH-MT220, men det är ju lurar för en tiondel av priset och inget jag skulle vilja jämföra med HD 800s ens om källan var en mobiltelefon.
HD 820 däremot, den tål definitivt att jämföras inte bara med Sennheisers egna lyxlurar, utan också med andra exklusiva lurar – oberoende av konstruktionstyp! Men samtidigt som jag är övertygad om att denna slutna pärla kommer att få många anhängare tror jag också att minst lika många kommer att känna att HD 820 inte är något för dem, och det på ett ganska aggressivt sätt.
För eller emot, jag garanterar att du kommer att ha en rätt bestämd uppfattning efter en provlyssning. Men innan du bestämmer dig måste du ge Sennheiser HD 820 en rejäl lyssning, gärna någon timme åtminstone, för ju mer jag använder dem, desto bekvämare blir jag med känslan.

Först publicerat i Hifi & Musik nr 10/2018

+
Härlig byggkvalitet
Allsidigt toppljud
Stör inte omgivningen
-
Ovant ljud för "öppna-lurar-lyssanre"
=
Det råder ingen som helst tvekan om att Axel Grell och Sennheiser med HD 820 tagit fram en sluten hörlur av absolut toppklass, men huruvida du fortfarande föredrar öppna och billigare HD 800s är i mångt och mycket smaksak.

3 snabba
• 3 uppsättningar kablar
• Hög 300-ohmsimpedans
• Låg känslighet/hög effekttålighet

Sennheiser HD 820
Funktion Dynamiska hörlurar, slutna.
Pris 22.500 kr
Impedans 300 ohm
Angiven känslighet 103 dB
Effekttålighet 500 mW
Vikt 360 gram (exklusive kabel)
Kablar 3 meter single end, 3 meter balanserad Pentaconn, 3 meter balanserad XLR-4
Info https://sv-se.sennheiser.com/

Nyligen kom lilla bärbara AudioPro Addon C3 med nätverkskoppling och röststyrning via app. Strax efter lanserade Drumfire, en stadig best med 8-tums subbas i separat låda för den som vill ha rejält ljudtryck i rummet. Men nu kommer dessutom Addon C5A – en multirumshögtalare, helt röststyrd via själva högtalaren (ingen app) och med Amazons digitalassistans Alexa. Addon C5A finns i tre färger och kostar 3.000 kr

Nu kommer McIntosh MCD600, firmans nya CD/SACD-spelare som bygger på en 8-kanalig 32-bits PCM/DSD-omvandlare. Man kör omvandlaren helt balanserad med fyra DA-sektioner per kanal. Spelaren har ett balanserat analogt utgångsteg med volymkontroll för att kunna driva ett slutsteg direkt. Här finns dessutom digitala ingångar som tar de flesta formaten inklusive ACC, AIFF, ALAC och DSD. Inkommande signal samplas upp och för PCM-signal blir det hela 32-bitar/384 kHz.