Kärlek, tolerans och passion är fortfarande Docklands mission

20 år efter att portarna slogs upp till omtalade och (ö)kända Docklands skulle den mytomspunna raveklubben återuppstått under tre nätter, den 20-22 augusti. Innan vi nåddes av nyheten att de ställer in hann vi åka ut till den ombyggda industrilokalen och ta ett snack med grundaren Anders Varveus.

När vi kliver av buss 402 mot Kvarnholmen på Mjölnarvägen i Nacka undrar vi om vi verkligen kommit rätt. Vi möts nämligen av en stor industrilokal som inhyser en två dagars backluckeloppis. Jag och min fotograf tittar på varandra och tänker "Tja, varför inte?". Vi snokar runt lite och inser att själva klubbytan finns i andra halvan av lokalen: en omgjord yta med byggnationer och prylar i varje hörn.

Det är en smal och gänglig Anders Varveus, i svart t-shirt och vanliga blåjeans, som möter oss i den 4000 kvadratmeter stora lokalen.
- Det är konstigt, den förra lokalen har fått nästan mytologiska proportioner. Folk minns den som enorm, och när de kommit hit och tittat har de tyckt att denna är liten, men faktum är att den gamla bara var på runt 600 kvadrat. Så tänk vad vi kan göra här!
Den mängd publicitet klubben fått efter nyheten om återuppståndelsen, som alltså skulle ha skett i samband med Dans Dakar, har gett mycket plats åt Varveus i tidningarna. Han ser tröttare ut än på de pressbilder som florerat, och vi får veta att teamet med närmare 200 volontärer har jobbat i princip dygnet runt i över tre månader.
- Uppslutningen kring hela det här projektet har varit otrolig. Dels har vi alla som varit så fantastiskt generösa och donerat pengar via vår crowdfunding, där vi lyckades samla ihop drygt 200.000 kronor till vårt ekipage vi körde under Prideparaden, och dels har vi ytterligare typ 400 pers som har skänkt möbler, musikgrejer och teknik som vi kan använda och fylla den här lokalen med.


INDUSTRI MED KÄNSLA OCH VÄRME
Vi får en guidad tur i den omgjorda industrilokalen och blir både imponerade och fascinerade. Området för dansgolvet har teamet jobbat hårt med för att artister och publik ska ha möjlighet att skapa en fantastisk upplevelse. Med sex decimeter ljudisolering i väggarna, en kortända helt avsatt åt en sorts konstinstallations/ljusvägg och högt tak har man definitivt de rätta förutsättningarna.
- Här, vägg i vägg, är relaxområdet. Det är lite kaos nu, men tanken är att utrymmet är indelat i olika sektioner. Den yttersta gränsen är lite livligare med baren, mer industriell, men ju längre in du kommer desto lugnare och mer naturnära ska det bli.

Vi går längre in och skymtar allt från spännande inredningar med industrikänsla, trädgrenar som hänger från taken och sittplatser av bildäck, till kojor, bläckfiskinstallationer och cirka en miljard soffor. Mellan kommentarer om arbetet med ombyggnationen och alla förberedelser får vi också kortfattat höra om hur Varveus gått från Frihetsbaren i Moderaternas lokaler i Gamla Stan på 80-talet, via radio och förbi omsusade Tritnaha på 90-talet.

Att responsen varit enorm från inbitna rävar och nostalgiska återupplevare kan man alltså förstå. Docklands på sin tid fyllde ett behov av tillhörighet och gemenskap som Varveus, och många med honom, kände saknades på Stockholms klubbscen. När han startade klubben -95, tillsammans med Mats Hinze, var hela idén att det skulle finns en plats där rave- och technointresserade kunde vara tillsammans och bara dansa och umgås.
- I den här kulturen har aldrig det där funnits att bara vissa får vara med, och där syftet med att gå ut och röja en hel natt är att kladda runt på alla och slutligen lyckas släpa med sig någon hem. Går man ut på andra typer av ställen är den första frågan man får alltid "Så vad jobbar du med?". Så var det aldrig här, folk struntade ju fullkomligt i sådant. Istället pratade man mer om den musikaliska upplevelsen, tankar och känslor, idéer. Det var, och är, mer i nuet, just här.

INSKRÄNKT OCH UPPSKRÄMT SAMHÄLLSKLIMAT
Men Docklands kantades också av en hel del rabalder. Polisen gjorde razzior, fann drogpåverkade klubbare och så var hela mediacirkusen igång. Man stängdes ned, öppnade igen, stängdes ned, öppnade igen. Politiker ansåg att klubben påverkade ungdomarna negativt, och i tidningarna skrevs det om rinnande ecstasy på väggarna.
- Det var liksom ingen som riktigt brydde sig om vad vi försökte göra här. Tidningarna skickade ut någon jeppe som fotade av lite bilder och sedan publicerades foton med kryss markerade för var polisen ertappat drogpåverkade människor, men ingen var intresserad av att höra vår sida av saken.
Precis som jazzhysterin och dansbaneeländet fick rave- och technokulturen symbolisera samhällets styggelse. Men Varveus poängterar också att det inte var riktigt så enkelt som att man bara satte en stämpel på något som var okänt och skrämmande.
- Jag tror att det som också verkligen gjorde hela etablissemanget nervösa var att det plötsligt kom fram att den övre medelklassen använde droger. Det var liksom unga personer som blev skjutsade av pappa i Mercan till klubben på natten, så kom mamma och hämtade på morgonen. Den sociala fallhöjden för dessa människor var väldigt hög, så när allt brakade lös drog man öronen åt sig. Man ansåg ju att detta var vårt fel och så blev hela kulturen svartmålad.

Idag menar han att klimatet visserligen är annorlunda, men att vägen ännu är lång att vandra. Trots att samhället och politikerna har vidgat sina vyer har Docklands nu, när det börjar närma sig, återigen stött på patrull. Fortfarande finns en sorts oro för att klubben ska dra ungdomarna, och området, i fördärvet. En absurditet kan man tycka eftersom det ju, som Varveus påpekar, fortfarande är mainstreamklubbarna, där det onekligen kan gå ganska vilt till, som har störst frihet och tar mest plats.
- Men det är ju inte samma stämning hos oss. Riktlinjerna nu, precis som då, är kärlek, tolerans och passion. Vi kommer att köra på smoothies, energidrycker och power bars, samt food trucks, så folk kan fylla på när de behöver för att orka dansa natten lång. Det starkaste vi har är liksom 3,5%. Och när man vill vila sätter man sig i relaxavdelningen och tar det lugnt.

EFTERSÖKES: REFORM AV DEN SVENSKA KLUBBSCENEN
Docklands är onekligen en annan typ av klubb, men man är inte ensamma om att vilja omforma hur vårt klubbande ser ut. Olika undergroundklubbar växer ständigt fram där man försöker ta ett nytt grepp på hela konceptet och istället för att husera i samma lokaler vecka ut och vecka in är det exempelvis en engångsupplevelse för en enda kväll, i ett industriområde utanför staden. Eller så är det open air på hemlig plats som kräver inbjudan. Men trots att det gått framåt är det ju föga inkorrekt att påstå att vi fortfarande ligger ljusår efter spjutspetsen av framåtsträvande metropoler i bland annat Europa. Något som Varveus, och antagligen en helt ny generation av undergroundklubbkids, kan skriva under på.
- Vi behöver en klubbscen där även den här kulturen har en given plats. Och det är ju inte något vi bara hittar på. Titta på var människor tar vägen: de söker sig till Berlin, Ibiza och liknande. Jag brukar kalla dem för partypolitiska flyktingar. De tar flyget till Berlin på fredag och åker hem igen på söndag. Det är pengar som går ut istället för in här i staden. Och det bevisar ju att det finns både ett behov av techno- och ravescenen, men framförallt en publik.

Och publiken kommer till Docklands. När nu Dans Dakar har gått i graven är det många som ser ditåt istället, och lokalens maxkapacitet på cirka 2500 personer kommer att bli hårt pressad. Den 20-22 augusti, mellan kl 23-11 varje natt, kommer stället att koka av människor som sökt efter ett vattenhål som kan fylla behovet av gemenskap och tillhörighet på ett sätt där upplevelsen, omtanken och samtalet är det viktiga. Knappast en grogrund för knarkare, alkoholister och allmänt dåligt leverne.
Ia Appelberg


Artikelflöde

Vinylkryss-Vinnare

Vinylkrysset i Hifi & Musik hade jazztema, och den lyckliga vinnaren av den fina Atlantic-boxen "Jazz Legends" (20 original-CD) heter Arne Ohlsson från Umeå. Stort grattis, lådan är på väg med Postnord!


Audio Pro med Alexa

När du har händerna fulla med annat. Rösstyrning från Audio Pro 


McIntosh MCD600 -

Ny tungviktare

Ny balanserad referenspelare 


Vinylkryssvinnare!

Livet är en Schlager

Nu har vi dragit vinnarna från Vinylkrysset i Hifi & Musik nr 3/2018, och följande fem får inom kort 3-CD-boxen "Det bästa med Schlager-festivalen" hemskickad till sig:

Uffe Ericson, Täby

Lars Fernholm, Västerås

Ann-Katrin Jorborn, Lidingö

Jonas Sjödin, Sollefteå

Bengt Persson, Malmö


Pre High-End

Ny Hegel H590

Nästa vecka introducerar Hegel sin hittills största, mest avancerade och kostsamma integrerade förstärkare: H590.


Scandyna

MiniPod

Klassisk högtalare,  som finns både passiv och aktiv med Bluetooth.


Nätverksreferens -

Nya Naim ND 555

För 12 år sedan kom Naim med sin sofistikerade CD-spelare CD 555. Nu kommer en nätverkspelare i samma division. 


124 dB vid 20Hz!

Ett rum med horn

Läs om vardagsrummet som byggts ovanpå två ingjutna, 5 meter långa bashorn. På golvet tronar majestätiska Jensen Imperial med 15-tummare och kompressordiskant. Vi talar systemkänslighet på 100dB!
Artikeln hittar du HÄR!


Cyrus -

Nya parhästar

Det är inte ofta Cyrus kommer med högtalare, men nu har det hänt 


Technics SL-1000R -

40-kilo precision!

1970 kom Techincs med världens första direktdrivna skivspelaren. Nu är man på turné med vad som kan vara väldens bästa.


Sennheiser Ambeo -

Spela in med 3D-realism

Nu har Sennheiser kommit med Ambeo Smart Headset, en bärbar in-eralur som också har mikrofoner placerade nära ytterörat så att du också kan spela i 3D-stereo, alltså så kallad binaural inspelning.
Den här typen av stereoinspelning ger hygglig stereo via högtalare, men kan ge en helt hisnande realism när man lyssnar via lurar. 


McIntosh XRT2.1K -

160 kilo linjekälla!


Hegel H190 -

Rätt fjärr.

I testet av Hegel H190 i H&M nr.12  från i år förväxlade fotografen fjärrar. Det skulle inte vara en liten plastig sak utan den stadiga metallfjärren RC8


Klipsch Heritage -

Naturligt ljud

Nytt ädelt hantverksljud från Klipsch


Audeze LCD-MX4 -

Lyxig lättviktare

Amerikanska lurhantverkarna hos Audeze ligger då inte på latsidan!


Meddelande

Laddar meddelande...

Komplettera med digital läsning

Du som är prenumerant kan läsa tidningen digitalt, ange bara dina prenumerationsuppgifter (prenumerationsnummer + postnummer) och din e-postadress så kommer du igång. OBS! Var noga med att ange rätt e-postadress, då det är genom den här adressen du loggar in hos Ztory, där våra digitala tidningar finns att läsa.

Laddar...

Det gick inte att logga in, vänligen kontrollera dina uppgifter och försök igen.