En serie som fått sig en rejäl ansiktslyftning och teknik från Dynaudios finaste serie Confidence.
Testet publicerades i Hifi & Musik nr 9/2020.
När Dynaudio uppgraderade Contour-serien 2016, var det den dittills mest radikala omgörningen av den långlivade högtalarserien som funnits alltsedan 1989. Allt var nytt, en total omgörning från grunden och uppåt. Nya element, elementplacering, den rundade lådan och gjutna metallbaffeln och filtret så klart.
För första gången någonsin fick Contour-serien också använda sig av Dynaudios då allra finaste diskantelement: den omhuldade Esotar²-domen.
När Contour-serien relanserades i våras, var det främst på element- och filtersidan de ljudmässiga förbättringarna hittades. Rent lådmässigt är de exakt lika, förutom de tre nya finisharna, med avsevärt högre ytkvalitet: det öppna valnötsfaneret vi haft på redaktionen; det för Dynaudio numer så typiska grå, högglansiga ekfaneret samt sist men inte minst en högglanslackad svart finish.
Serien omfattar så klart samma högtalare som tidigare, men samtliga har fått ett ”i” för improved i modellbeteckningen. Minst är stativaren Contour 20i vars ursprungsmodell vi testade i Hifi & Musik nr 1-2/2017; centerhögtalaren 25i; den mindre golvaren 30i samt den här nu testade och riktigt stora golvhögtalaren Contour 60i.
Valnöt, högglanslackad grå ek eller högglanssvart är de olika finishar som erbjuds.
Som sagt, Dynaudio har skruvat upp utvecklingstakten rejält under de senaste åren och sedan Contour-seriens senaste uppdatering, har man hunnit med att släppa Evoke (se test av 10 i H&M nr 7-8/2019) som placerar sig steget under Contour, men också den nu finaste serien Confidence, vars minsta golvhögtalare 30 vi testade i H&M nr 5/2020 nu i våras.
Det är tekniska landvinningar från dessa två högtalarserier – mestadels den senare – som nu letat sig in i den nya, förbättrade Contour i-serien.
Den nya Contour-serien håller nära på lika hög byggkvalitet som den betydligt dyrare Confidence-serien. Det som främst skiljer, så klart, är att den senare har dyrare och bättre materialval och tekniker som DDC (Dynaudio Directivity Control) som av förklarliga skäl inte ryms inom Contour-budgeten.
Men likheterna är ändå slående, med snygg träfinish och den extra baffelplattan, hos Contour gjord i aluminium. Men också utriggarna och de greppvänliga och lättinställda spikarna. Och riktigt fina kontakter från WBT.
Precis som vanligt med Dynaudio, är det ju också väldigt svårt att rent okulärt skilja på ett betydligt dyrare och mer avancerat element från ett billigare och enklare, när det väl är fastskruvat i baffeln.
3 snabba
• Hexis-dome
• Nya basar
• Nya ytskikt
Eftersom vi valde Confidence-seriens minsta golvare och stativmodellen senast vi testade Contour, bestämde vi oss den här gången för att gå hela vägen upp till den allra största golvmodellen 60i.
En uppsättning finfina WBT-kontakter och dubbla basreflexportar på baksidan.
Och det är verkligen ena stora rackare till högtalare! Ja, det är ett par bjässar som gör entré på redaktionen och med lätthet fyller ordentligt stora rum med musik. Ja, det är nog lättare att vända på kuttingen: de här högtalarna köper du inte till rum mindre än 30 kvadratmeter, skulle jag vilja påstå. Rum på runt eller 40–50 kvadrat eller större, är att föredra.
Som sagt, förutom ytfinish, är högtalarlådorna exakt likadana som hos Contour från 2016, det är på in- och elementsidan det hänt saker, ganska mycket, kan jag tillägga.
Vi börjar från toppen med den helt nya Esotar²i-diskanten, som ärvt den så kallade Hexis-domen från Confidence-seriens Estotar³-diskant. Det är helt kortfattat en resonansdämpande dome innanför domen. Hela diskanten jobbar numer också i en större (bakåt)kammare, som tillsammans med Hexis-domen minskar distorsionen och förbättrar frekvensgången.
Mellanregistret är sig likt från föregående 60-modell, men har placerats i en ny, gjuten och resonansdämpande kammare som man lånat från Dynaudios professionella monitorserie Core.
Basarna är lika stora, men har fått ett större magnetsystem för ännu mer kraft och kontroll. Basarna har också en ny design på talspolstråden och en ny talspole (former) gjord i lätt glasfiber, som tillsammans ska ge en tightare basåtergivning även på höga nivåer, enligt Dynaudio.
Contour 60i har ett i princip helt nytt delningsfilter på grund av de nya basarna och diskanten. Men även på grund av den gjutna mellanregisterkammaren och mellanregistrets Nomex-spider (inre upphängning), har inneburit att man kunnat flytta upp delningsfrekvensen av basarna, från 220 hertz på ursprungsmodellen 60 till 300 hertz på 60i.
Dynaudio 60i är ett par även ljudmässigt storslagna, fylligt kraftfulla och hårdslående högtalare. De tar verkligen rummet i besittning, i ordens bästa bemärkelser. Den helgjutet grundfylliga återgivningen har många fördelar, inte minst i större rum. Om man är mer van vid mindre högtalare, kan den ymniga stereoinformationen ganska långt ner i basområdet, komma som en positiv överraskning, även med enklare rockmusik som tidiga inspelningar med Warren Zevon. Men basen går inte bara djupt utan håller framför allt bra kontur och snabbhet hela vägen ner. En kontur som till exempel gör det busenkelt att alltid bena ut elbas från baskagge på habilt inspelad rockmusik.
Men de spelar också detaljerat skarpskuret och välupplöst, och hade det inte varit för att vi haft de något mindre men drygt dubbelt så dyra Dynaudio Confidence 30 på redaktionen ganska nyligen, hade vi, inte minst jag, suttit helt nöjda.
”O helga natt får ståpälsen att ställa sig i stram givakt”
Som sagt, de senare högtalarna är rent kvantitativt klenare utrustade för mer än dubbla pengarna, men gav ändå en smak av en högre ljudsfär, som man så klart inte fullt ut når med dessa resliga Contour-högtalare, som är mindre högupplösta och inte riktigt lika trevligt mjuka i tonen jämfört med Confidence. Men konstigt vore också annars, något måste man ju få för de extra pengarna!
Contour 60i har liksom Confidence 30 sin allra största fördel i att de spelar all slags musik på fullgott sätt. Det finns liksom inget musikstycke den inte behärskar, om signalkälla och förstärkare tillåter, förstås.
För att prova basförmågan kör jag exempelvis Daft Punks Beyond och Two Against Nature med Steely Dan, som verkligen återges helgjutet, men det gör även den mer (låg)baskrävande Wrecking Ball med Emmylou Harris. En liten bagatell som den svängigt intima My Babe med bluesmästaren Little Walter sitter för all del också som en smäck.
Ja, Contour 60i spelar och hanterar all slags musik på bästa sätt, men verkligen excellerar med vissa spår jag spelar. Inte minst bjuds jag på fantastiska återgivningar av den storslagna Wide Open Road med The Triffids; Johnny Cash fantastiska version av Hurt och sist men inte minst: O helga natt med Oscars Motett-kör från ”Cantate Domino”.
Här får Contour 60i verkligen spela upp hela registret, hela vägen nerifrån och upp, med rejält daller i den sista oktaven. Och trycket när kören tar i från fötterna, inte minst i omkvädet, får ståpälsen att ställa sig i stram givakt.
+
Exceptionell byggkvalitet
Stram och djup bas
-
För pengarna, inget!
Dynaudio Contour 60i kan verkligen rekommenderas. Jag vet inte vilken annan högtalare som kan bjuda på samma välavvägda mix mellan kvalitet och kvantitet. Som ger dessa skyhöga hifi-egenskaper samtidigt som de i princip spelar hela vägen ner i basen med nära på full nivå!
Rent spontant kommer jag bara på en högtalare som ligger i närheten och det är Polk Audios Legend 800, med ungefär samma prislapp.
Har du ett stort rum som du vill fylla med musik i alla register, är en provlyssning obligatorisk.
