I den andra artikeln om den tyska krautrocken, vänder vi blickarna mot England och de pågående musikströmningarna där, innan vi fortsätter krautrockens fortsatta återverkningar på den nya tyska och europeiska musiken.
När de tyska ungdomarna var fullt sysselsatta med att göra det som skulle kallas krautrock – musik som markerade mot den amerikanska kulturpåverkan som följde med Marsallhjälpen, var utvecklingen redan igång lite varstans.
Krautrocken var egentligen bara en av flera nymusikaliska strömningar vid 60-talets slut, då topplistemusiken kändes förutbestämd och hade tappat fart. Proggrocken, som i Sverige banade väg för och blev en motor i den svenska musikrörelsen, hade förstås även utlöpare i Storbritannien. Men mycket intressantare var att engelsmännen inte stannade där utan aptiten på nytt krävde ännu mer svängrum.
Avant-, art- eller konstrocken – kärt barn har många namn – blev en vital del av den engelska musikscenen, och man kan nog påstå att genren uppstod genom att den tunna hinnan brast mellan progg, experimentellt och psychedelica. Sammansmältningen till avantgarde hade alltså en avgörande gemensam nämnare: improvisation – även den en vital faktor i krautrocken.
Inom denna eruptiva nymusik fanns en centralgestalt: gitarristen och multiinstrumentalisten Fred Frith. Engelsmannen är idag pensionär, men så här i efterhand har hans påverkan på musikens utveckling varit kolossal.
1968 bildade han Henry Cow med saxofonisten Tim Hodginson på Cambridge University. Småningom anslöt amerikanska trummisen Chris Cutler. Under sina tio år som frontfigurer inom en särpräglad rockådra som mixade melodistrukturer med improvisationer där frijazz blandades med artrock. Även om inte allt var intressant, så var det hela tiden nyfiket. De utmanade inte enbart publiken – ofta gjordes stycken mest för att pressa ramarna hos medlemmarna själva.
Under inspelningen av Henry Cows femte album uppstod flera låtar med mer melodisk struktur. Gruppen bestämde att dessa skulle läggas åt sidan för att sedan slutföras under namnet Art Bears. Frith och Cutler drev på om detta och fortsatte sedan med Art Bears.
Dagmar Krause, från den tyska experimentella scenen, anslöt. Hennes mer operaklingande röst särpräglade uttrycket ännu mer.
Amerikanska avantrock nästa
Frith flyttade sen till New York för att påverka musiken även på den amerikanska scenen. I New York uppstod Massacre runt honom, där Bill Laswell och Fred Maher (senare även Charles Hayward/This Heat) med flera musiker ingick och producerade tung fusion i trakterna mellan rock och jazz. Han spelade också med i andra konstellationer av grupper som uppstod i den smältdegel där också performance art blev en naturlig del.
Kontakt togs med John Zorn och skivbolag som Ralph Records, där Frith gav ut soloalbum och spelade med de teatraliska mystikerna The Residents.
Musik i ständig utveckling var ett förhållningssätt i Fred Friths liv. Hans energi attraherade likatänkande, över nationsgränserna. Han samarbetade också med Robert Wyatt, Derek Bailey, Lol Coxhill, Brian Eno, Mike Patton, Kramer och inte minst vår egen Hans Hollmer och Samla Mammas Manna, samt en rad andra artister med liknande musikaptit
Initiativet till RIO – Rock In Opposition 1978 kom från Frith.
En ganska kortlivad sammanslutning av ”progressiva” rockgrupper vars syfte var att värna det udda, icke-kommersiella skapandet gentemot musikindustrin som vägrade erkänna deras musik.
Faktiskt uppstod denna i samband med en London-konsert där Henry Cow, italienska Stormy Six, belgiska Univers Zero, franska Etron Fou Leloublan och Samla Mammas Manna spelade under bannern: ”Fem rockgrupper skivbolagen inte vill att ni ska höra”.
Som en följd bildade Chris Cutler skivbolaget Recommended Records i syfte att ge ut ”oönskad” musik.
Tysk Kraut i ny skepnad
Krautrocken i ursprungslandet Tyskland ändrade skepnad mot 70-talets slut. Punken där inspirerades av krautens vilja till förändring, och de tyska punkbanden var inte så styvnackat ”trogna” punkens uttryck som i exempelvis England. Tyska punkband hade en glimt i ögat och kanske också blick mer i horisonten vad gäller musiken fortsatta utveckling.
Därav att musiken hos Die Tötliche Doris, Die Toten Hosen, Abwärts, F.S.K, Wirtshaftswunder, X-mal Deutschland, Krupps, Palais Schaumburg och tidiga Einstürzende Neubauten snabbt blandades upp med både kraut och tidig elektronisk musik (typ Kraftwerk), spetsat i en tyngre samhällskritik och mer alarmistisk rock än den engelska punkens mer lättexploaterade attityd.
Skivbolaget Zickzack (och senare What's So Funny About), grundat av journalisten Alfred Hilsberg, samlade de flesta av scenens viktigaste band från 1980 och framåt.
Einstürzende Neubauten är ännu efter 40 år en pinne i brasan på makthavarna och i den bemärkelsen en levande inkarnation av förändringen till egen identitet, kritiskt tänkande och kollektivt skapande som krautrocken från början syftade till.
MATS LUNDGREN