Test Hifimusik #1-2 2019

Av högsta klass

Här kommer ett grupptest från nr 1-2/2019, med tre stycken då helt färska nätverksspelare,varav två med fullödiga förstegsmöjligheter.

Om nu trådlösa multirumshögtalare är hifi-världens nya stapelvara (se test på annan plats i tidningen), så är nätverksspelare, strömmare, streamers (eller vad vi nu ska kalla dem: digitala musikspelare, kort och gott) det enskilt hetaste bland de mer initierade hifi-entusiasterna. Alltså vi som har separata hifi-delar och genomsnittligt också lägger lite mer pengar på våra hifi-anläggningar.

Såna här strömmare börjar i prisläget från några tusenlappar och uppåt finns i princip ingen gräns.

Bland de mer påkostade strömmarna finns två parallella trender. Den ena är att satsa enbart på själva strömningen och utesluta till och med D/A-omvandlingen. Signalen tas med fördel ut från apparaten medelst en USB-B-kontakt.

Den andra trenden går i motsatt riktning och här väljer tillverkaren att hänga på ett mer eller mindre komplett försteg till strömningsfunktionen, ibland även inbyggda slutsteg (det sistnämnda är förvisso också vanligt i mer humana prisklasser, och var exempelvis marknadsledande Sonos allra första produkt, gamla ZP100).

De flesta av marknadens digitala musikspelare kan i och för sig på sätt och vis räknas som försteg, då de ofta kan spelas med variabel utnivå och därmed kopplas direkt till ett slutsteg eller ett par aktiva högtalare. De har ofta också ingångar, i alla fall digitala, såväl vanliga S/PDIF som USB.

 

I två av våra fall kan man däremot tala om full förstegspotential, med ett flertal också analoga ingångar, påkostade förstegsdelar förutom fullmatade digitalsektioner, ja till och med såväl MM- som MC-förstärkning till skivspelaren.

Det handlar om Linns helt nya Selekt DSM och Moons också rätt färska 390. Den först nämnda är en riktig 1.000-konstnär, med ett stort antal möjligheter, genom nära på total moduluppbyggnad.

Som exempel kan du välja om du vill ha vanlig DAC eller uppgradera till den nya arkitekturen Katalyst, men du kan även välja om du vill ha den som försteg eller komplett förstärkare och inom kort kommer du kunna köpa till hörlursförstärkare och flerkanals (lågnivå)kort. Som sagt, RIAA finns redan men faktiskt också en HDMI ARC-ingång för alla filmentusiaster.

Moon 390 är ett mer traditionellt uppbyggt, helt komplett försteg, rakt av. Om det nu inte var för den lilla detaljen att kanadensiska SIM Audio valt att bygga in en komplett MiND 2 i lådan. Det vill säga Moons separata nätverksspelare (se test av ursprungs-MiND i H&M nr 4/2018). Också här hittar vi komplett MM-/MC-RIAA men kanske framför allt hela fyra stycken HDMI-ingångar och en utgång.

Engelska Naim var liksom Linn tidigt ute med att erbjuda nätverksspelare av lite högre (hifi)klass, och har alldeles nyligen uppgraderat hela strömningsplattormen, och här handlar det om rena spelare, utan förstegsmöjligheter (förutom Uniti-serien, som också har inbyggda slusteg). Mellanmodellen bland de rena spelarna heter NDX 2 och den är verkligen fullmatad med digitala (uppspelnings)möjligheter, så som Chrome Cast men även Roon (vilket också gäller Linn och Moon) och Spotify Connect.

Förutom att alla tre kan utgöra så kallade Roon Endpoints, och därmed är Roon Ready och kan ingå i och styras genom Roon, levereras de också med vanliga fjärrkontroller (Naims är 2-vägs). De har alla tre också displayer, Naims och Linns lite mer imponerande LCD-skärmar, Linns dessutom med touchfunktion.

Med andra ord kan man till nöds sköta alla tre utan styrapp, som förstås ändå finns till samtliga, för såväl Android som iOS.

 

Linn Selekt DSM

Att säga att Linns nya Selekt-maskin är flexibel är om något en underdrift. Du kan välja inte bara prestandamässigt (Katalyst-DAC eller inte) utan också om du vill ha den som försteg eller komplett förstärkare. Men, här finns ytterligare två kortplatser på baksidan, där det helt säkert kommer gå att stoppa in en hörlursförstärkare och/eller ett flerkanalskort, men vem vet vad som kan komma att dyka upp i framtiden?

Den här kameleonten placerar sig prestandamässigt mellan Majik och Akurate i Linn-hierarkin, men till skillnad från dessa båda, kan du alltså välja om den ska vara försteg eller fullt-ut-förstärkare. Den känns onekligen lite mer livsstilsinriktad än Linns övriga sortiment, där man gått tillbaka till trefjärdedelsbredd, satsat på en ambitiöst fräst och vikt aluminiumlåda som kontrasterar mot frontdelens högglansiga parti.

På toppen finns sex programmerbara direktknappar, men det är så klart den stora, toppmonterade volymkontrollen som gör att man hajar till lite extra. Man lär ha sneglat lite grann på sina engelska kollegor i Salisbury, kan man misstänka…

I grundutförande kostar maskinen knappa 50.000 kronor, men vill du ha den med Linns nya, fjärde generationens DAC-arkitektur, får du lägga på cirka 18.000 kronor. Katalyst heter den nya DAC:en, med ny, mer exakt klockning, separerade strömförsörjningar men framför allt en mer stabil referensnivå på ingångssignalen, som ska eliminera variationer i omvandlingen till analog signal.

Men det finns mer. Genom Linns datorbaserade Konfig-program, kan man utföra Space Optimisation, som anpassar högtalaren till rummet (många högtalare finns inlagda, men fler tillkommer hela tiden, och om den inte finns, kan man välja en ”allmänhögtalare” som kallas point source).

Till sist kan man gå hela vägen och köra Selekt med Exakt, där D/A-omvandlingen kort sagt utförs inuti högtalarna och signalen matas med ethernetkabel med RJ-45-kontakter.

 

Moon 390

Moon 390 är ett helt nytt försteg där man stoppat in en MiND 2-enhet. Uppgraderingen från MiND till MiND 2 innebar att den hanterar MQA-filer fullt ut. Det går inte att hitta någon serietillhörighet på 390-enheten, men visst liknar den på många sätt Neo-seriens produkter.

Jämfört med sina brittiska kollegor får Sim Audio sägas vara lite nybörjare på strömningsområdet, trots att man snabbt anammat mediet och verkar ha full koll på prylarna.

Även om 390 delar många funktioner och finesser med Linn Selekt, känns den ändå på flera sätt som ett mer traditionellt försteg, med ”konventionell” volymratt till höger, traditionella funktioner som ingångsväljare på fronten, ett 6,35-millimeters hörlursuttag och MM-/MC-förstärkning till din skivspelare, i en kvalitetsklass någonstans mittemellan de separata grammofonstegen 110 och 310. Volymkontrollen är för övrigt hämtad från fina Evolution-serien.

Kikar man på baksidan finns balanserade såväl in- som utgångar, en koppling som Moon förordar, men mest iögonenfallande hela fyra HDMI-ingångar och en utgång, vilket innebär att du kan ha Moon 390 som en fullt ut fungerande bildväxel till exempelvis TV-boxar, Apple TV och BD-spelare, som alla kopplas in i 390 och sedan med en enda HDMI-kabel upp till TV:n (eller projektorn).

En del av det du kan köpa till på Linn Selekt finns med andra ord redan inbakat hos Moon 390. Där Linn fortsätter med sina switchande Brilliant-nätdelar, satsar Moon på sin egenutvecklade Moon Hybrid Power-nätdel, som sitter monterad mycket väl skärmad från signalbärande elektronik inuti Moon-lådan.

Som sagt, det är en helt nyutvecklad konstruktion, men Sim Audio menar ändå att man kombinerat funktionaliteten från 350P-försteget och 380D-DAC:en tillsammans med en komplett MiND 2 – i en och samma låda.

Och jag vet verkligen inte vad man rent funktionsmässigt mer skulle kunna önska?

 

Naim NDX 2

Naim har liksom Linn en lång historia av strömmande musik (första Uniti kom 2009, Linns första strömmare redan 2007), men det var först i och med fjolårets nya modeller (och Uniti-serien innan dess) som man uppgraderat den egna strömningsplattformen. En uppgradering där i princip allting putsats på och förbättrats, vilket också självklart inbegriper käpphästar som D/A-omvandling och strömförsörjning (rakt igenom linjär).

Instegs- och den här testade mellanmodellen NDX blev kvar i sortimentet med en tillagd 2:a för att indikera den nya generationen. På toppen har det hänt lite mer, då NDS-modellen ersattes av toppnivån ND555.

Såväl nya trippel-5:an som gamla NDS kräver en separat nätdel för att fungera, vilket inte gäller vår NDX 2, som däremot kan uppgraderas med en bättre, separat nätdel om man vill, men det kan man med fördel göra i ett senare skede.

Den nya strömningsplattformen har ett helt nytt strömningskort, som numer också omfattar wi-fi av allra senast snitt, högupplöst Bluetooth men också Chrome Cast. Man har i sedvanlig (Naim)ordning jobbat vidare på grundläggande faktorer som en stabil och välreglerad strömförsörjning, hård komponentmatchning men också att överlag minimera strömåtgången i kretsarna.

Den gemensamma masterklockan är i den nya plattformen separerad från den digitala audiosignalen. 44,1- och 48 kHz-material (och multiplar av dessa), översamplas till 705,6 respektive 768 kHz. Överföringen till DAC-kortet sker genom något man kallar LVDSlow-voltage differential signalling – en balanserad och därmed mindre störningsbenägen koppling.

Den översamplade digitala musiksignalen följs av ett digitalt Butterworth-filter och slutligen ett mycket enkelt, ljudmässigt transparent analogt lågpassfilter på utgången, med minimal förvrängning.

 

Vi lyssnar

Vi har lyssnat på dessa tre maskiner på en hel massa olika sätt, men vid strikta a/b-jämförelser har det uteslutande handlat om tre olika varianter: med respektive maskins egna spelare och musik lagrad på nätverket, högupplöst sådan; med respektive maskins egna Tidal-strömning av vanligt 16/44,1-material; genom Roon, som alla tre stödjer, då man helt enkelt väljer vilken av dem man vill spela upp musiken från. Roon medger dessutom att man kan spela upp MQA-filer också från såväl Linn som Naim, men bara den första så kallade uppvikningen, till som mest 24 bitar/96 kilohertz upplösning.

Moon stödjer MQA-uppspelning fullt ut, på egen hand eller genom Roon.

Moon har också varit lite av testets centralgestalt, då den spenderat längst tid på redaktionen av de tre. Moon och Linn har så klart kopplats direkt till slutsteg, den förre balanserat den senare obalanserat. Naim-spelaren har kopplats analogt till Moon för ljudjämförelserna med en DIN-/RCA-kabel från Chord.

 

I början av testperioden gick de båda nätverksspelarförstegen från Linn och Moon några hårda matcher av strikta, nivåjusterade a/b/a-jämförelser, och ljudidealen är ganska lätta att nagla fast, eller karaktärerna, ska man kanske säga. I princip oavsett vi spelat via Roon, nätverk eller Tidal direkt i spelarna, har dessa karaktärer bestått, men möjligen vid vissa tillfällen och visst programmaterial blivit extra tydliga.

Och tydlig är just vad Moon 390 är, i allt den företar sig. Här råder ordning och reda, med en stramt detaljerad musikåtergivning, över hela frekvensspektret, men framför allt basen är extremt fast och följsam.

Moon förmedlar också en större ljudbild men framför allt lägger den ut musiken på ett mer framåt och framfusigt sätt jämfört med Linn. Den spelar betydligt mer på dig som lyssnare.

Linn Selekt DSM å sin sida har en fylligare (grund)ton med mer botten och en överlag mer lugn och sansad spelstil. Ljudåtergivningen är inte heller lika uppenbart detaljspäckad som med Moon, utan koncentrerar sig mer på det musikaliska helhetsgreppet.

Musiken är varm och trevligt återgiven men inte utan musikalisk nerv och närvaro. Nej, visst hanterar Linn det musikaliska skeendet på bästa möjliga sätt, med bra driv och engagemang, bara inte lika uppenbart påfluget och skarpskuret detaljerat som Moon.

Två olika förhållningssätt, där vi under testets gång velat som åsnan mellan hötapparna om vilket som låtit bäst, vilket till viss del också styrts av vilken musik vi spelat.

Linn visade exempelvis framfötterna rejält när vi spelade Daft Punk Beyond och Triffids Wide Open Road, med härlig fyllighet och bra tryck i den storslagna musiken. Moon visade mer av framfötterna med Van Morrison och Astral Weeks, som exempel, inte minst via Roon och MQA, i Moons fall i 24/192 kHz upplösning.

Vi la några timmar på att mäta upp lyssningsrummet, lägga in måtten i Konfig och aktivera Space Optimisation hos Linn Selekt. Dessvärre var den enda av Linn uppmätta högtalare vi hade tillgänglig på redaktionen lilla PM1 från B&W. Eftersom Space Optimisation enbart jobbar upp till 80 hertz, och PM1:an inte går så djupt i basen, blir det så klart större skillnader på stora golvhögtalare.

Ljudet stramades ändå upp ganska rejält och Linn Selekt blev nu helt plötsligt den tydligare av de båda. Som sagt, inga jätteskillnader med små stativhögtalare, men Space Optimisation lär kunna utföra underverk med större högtalare, inte minst i mindre rum.

Katalyst eller inte, då till sist och här kan vi konstatera att skillnaden är väldigt stor mellan den ”gamla vanliga” DAC:en och nya Katalyst, som man också kan uppgradera till i efterhand, men har du möjlighet att köpa direkt, är det något vi helhjärtat kan rekommendera.

 

Entré så för Naim NDX 2, analogt kopplad DIN ut, RCA in hos Moon, då Naim är en ren spelare, inget försteg.

Fram tills nu hade vi hela tiden upplevt Moon som ren, tydlig och stram, men med Naim inkopplad som jämförelseobjekt, kändes den plötsligt lite lätt murrig och otydlig…

Eller säg så här: Naim hamnar tonalt och karaktärsmässigt någonstans mittemellan Linn och Moon, men ett par kvalitetssnäpp upp i nivå. Naim låter på det stora hela större, men framför allt mer följsamt och tydligt, med samma fylliga återgivning som Linn, men parar den tunga och maffiga återgivningen med en oanad fasthet och följsamhet, lite av det bästa från två världar, med andra ord. En sprudlande musikalitet, med en ren men len diskant, följsam och djup bas och ett nyanserat och öppet mellanregister däremellan.

Precis som när Moon duellerade med Linn, tar Moon sig ganska rejält i kragen med mer välinspelad, ja hifi-mässig musik, i det här fallet Lanois-producerade Man in the Long Black Coat med Bob Dylan. Moon exponerar alla små ljud och produktionstekniska finesser på bästa möjliga sätt, och lika stramt och tydligt som alltid.

Även om Naim med det här materialet inte upplevs som riktigt lika tydlig och skarpskuren, fyller den ut ljudbilden på ett mer helgjutet sätt, där Moon i brist på bättre ord kan kännas lite tom.

Några spår framåt kommer sedan Political World, och nu börjar vi kunna nagla fast skillnaderna på ett ännu tydligare sätt. Det visar sig nämligen att Naim har en bättre förmåga att sortera ljud, men framför allt lyfta fram rytm, när musiken blir mer komplex. Den sorterar bättre och ger musiken mer följsamhet och sammanhang. En mycket positiv egenskap, som till stor del också kan tillskrivas Linn Selekt.

Moon å sin sida, upplevs som lite mer ansträngd och har svårare att få till det musikaliska drivet och sammanhanget, som ju faktiskt finns dolt där i allt bröt.

 

Slutsatser

Det är lite grann en jämförelse mellan äpplen och päron vi utför här, då Naim är en ren nätverksspelare och både Moon och Linn har adderat heltäckande förstegsmöjligheter (eller förstärkning, om man så vill, i Linns fall). Förutom prisskillnaderna, då.

Den sistnämnda har sin nära på 100%-iga modula flexibilitet på pluskontot, men också en avancerad uppbyggnad med den frästa och veckade aluminiumprofilen och en överlag riktigt tjusig formgivning.

Men låt inte det flashiga utseendet lura dig, eftersom Linn Selekt är en riktigt högpresterande maskin, dessutom med oanade möjligheter, eller vad sägs om inbyggt MM-/MC-RIAA, Roon, Spotify Connect, möjigheten att välja Katalyst-prestanda, inbyggd förstärkare eller linjeutgång, köpa till flerkanals- och/eller hörlurskort? Dessutom med Linns egenutvecklade Space Optimisation och möjlighet att uppgradera till Exakt?

Och sist men inte minst, prestanda som ligger på en också rent ljudmässigt mycket hög nivå, med bra botten och fyllighet och överlag med ett storartat musikaliskt helhetsgrepp.

Moon saknar utbyggnadsmöjligheter men är å andra sidan ganska fullproppad med möjligheter från start, med fullskaligt RIAA även här, Roon och MQA, hörlursförstärkare men också hela fyra HDMI-ingångar och en utgång. En veritabel kopplingsstation med andra ord och även här en storartad ljudkvalitet, med en skarpskuret detaljerad och lite framskjuten ljudpresentation som pockar på lyssnarens uppmärksamhet.

Den tungt välbyggda (Classic-chassi), helt separata spelaren från Naim Audio då, slutligen. Den kostar mer än Linn och ganska mycket mer än Moon, trots att den saknar dessa bådas förstegsmöjligheter. Å andra sidan får du en nästan löjligt välutrustad och högpresterande nätverksspelare för pengarna, förutom Roon, AirPlay och UPnP, också Chrome Cast och Spotify Connect.

Men framför allt en ljudprestanda som går utanpå det mesta vi hört i digital uppspelningsväg, i alla fall här på redaktionen. Den kombinerar på bästa sätt (ljud)styrkorna från de båda andra och ger sammantaget en musikåtergivning ännu en nivå upp, med alla den detaljerade skarpskurenhet du kan tänka dig parat med tyngd och slagkraft så det räcker och blir över. Inte helt gratis, men eftersom den nära på utklassar en gammal NDS som med sin externa nätdel kostade runt det dubbla, är det ju svårt att tycka den är dyr. Och som sagt, kan höja sig ytterligare om du kostar på även NDX 2 en separat nätdel…

Det blir svårt att ge helt glasklara rekommendationer här, eftersom det helt och hållet beror på vad du är ute efter. Vill du ha en högklassig, ren spelare? Då är det Naim som gäller. Vill du ha en helt eller delvis komplett lösning som dessutom är framtidssäker? Ja, då lär Linn ligga nära till hands. Söker du en mer renodlad, klassisk förstegslösning, som ändå har det mesta man kan önska? Då kommer nog Moon passa som hand i handske.

Alla tre har fullt ut välfungerande styrappar, där vi kanske ändå ger ett litet plus i kanten till Naim. Men, den allra bästa styrfunktionen finns nog ändå hos Roon, men det kräver ju ett abonnemang och att du installerar programvaran någonstans på ditt nätverk.

 

Linn Selekt DSM

Funktion Nätverksförsteg/förstärkare

Pris 67.600 kr (med Katalyst-kort, 49.200 kr utan; med förstärkare 64.600 kr; med förstärkare och Katalyst 83.000 kr)

Fjärrkontroll Ja

Ingångar Ethernet (RJ-45), HDMI ARC, 2 optiska TosLink, 2 elektriska S/PDIF, USB-A, 1 par RCA, 1 par MC/1 par MM

Utgångar 2 Exakt Link, 1 elektrisk S/PDIF, 1 par RCA, 1 par XLR

Hörlurar Tillval (separat kort)

Upplösning 24/192 kHz

Tjänster Roon Ready, Tidal, TuneIn, DLNA/UPnP, Spotify Connect, AirPlay

Multirumsstöd Ja

Mått (BxHxD) 35x11,3x35

Vikt 7,2 kg

Info linn.co.uk

 

+

Hög kvalitet

Framtidssäker och flexibel

-

Toppmonterad volym (för vissa installationer)

 

Moon 390

Funktion Nätverksförsteg

Pris 57.990 kr

Fjärrkontroll Ja

Ingångar 2 Ethernet (RJ-45), Wi-Fi, Bluetooth, USB-A, USB-B, optisk TosLink, elektrisk S/PDIF, AES/EBU, 1 par grammofon (MM/MC), 1 par RCA, 1 par XLR

Utgångar 1 par RCA, 1 par XLR, 1 par tape (fast nivå)

Hörlurar Ja, 6,35 mm

Upplösning 32/384 kHz (även MQA och DSD256)

Tjänster Roon Ready, Tidal, Deezer, TuneIn, UPnP

Multirumsstöd Ja

Mått (BxHxD) 42,9x8,9x33,3 mm

Vikt Ca 8 kg

Info stylusaudio.se, simaudio.com

 

+

Fullödig förstegslösning

Fullt MQA-stöd

-

Ingen Spotify Connect

 

Naim NDX 2

Funktion Nätverksspelare

Pris 64.990 kr

Fjärrkontroll Ja, 2-vägs

Ingångar Wi-Fi, ethernet (RJ-45), Bluetooth aptX HD, elektrisk S/PDIF, optisk TosLink, BNC, 2 USB-A

Utgångar 1 par RCA, 5-polig DIN

Hörlurar Nej

Upplösning 32/384 kHz (DSD128)

Tjänster Roon Ready, Tidal, Spotify Connect, vTuner, UPnPTM, Chrome Cast, AirPlay

Multirumsstöd Ja

Mått (BxHxD) 43,2x8,7x31,4 cm

Vikt 10 kg

Info instereo.se, naimaudio.com

 

+

Högklassig digitalspelare

Chrome Cast

-

Förtjänar ett likaledes högklassigt försteg

 

Kringutrustning

Focal Sopra No. 3, B&W PM1, Burmester 956 mk II, Yamaha M-5000, kablar från Chord, QED, Supra och Jorma

Linn Selekt DSM
Moon 390
Naim NDX 2
Längst till höger syns de tre kortplatserna på Linn. Vill man ha sin Selekt med inbyggd förstärkare, byts kortet med RCA-/XLR-utgångar mot ett kort med högtalarkontakter. Till vänster om detta, kort, två tomma kortplatser för kommande flerkanals- och hörlurskort.
Moon är en veritabel kontrollstation, såväl analogt som digitalt, även wi-fi och Bluetooth samt fyra HDMI in- och en utgång.
Digitala utgångar men också en ingång hos Naim, förutom såväl 5-polig DIN som analog RCA ut. Notera den svarta struten, där man om man så vill kopplar in en separat nätdel.
Linn är nära på fullständigt moduluppbyggd. Längst till höger sitter i det här fallet det analoga linjesteget, men det kan också vara ett förstärkarkort. Till vänster två tomma platser, för flerkanals- och/eller hörlursförstärkarkort. Högst upp, delvis under volymratten, den switchande Brilliant-nätdelen.
Två stora huvudkort inuti Moon, där det övre är digitalkortet och det undre, med små röda kondensatorer, är analogt med bland annat RIAA-förstärkningen. Under det stora, avskärmande metallhöljet, sitter bland annat den switchande hybridnätdelen.
Det är ingen dålig nätdel inuti Naim, trots att den som vill kan uppgradera med en extern. Linjär, förstås, med stor ringkärna och väl tilltagen kondensatorkraft, och flerfaldigt reglerad. Digitaldelen bakom ringkärnan och de analoga utgångsstegen precis bakom de analoga utgångarna, längst upp till vänster i bilden.

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår