Vi bjussar på Tomas Grips recension av Eric Palmqwists nya skiva "Värmen" från Hifi & Musik nr 3. Där finns även en längre intervju, som du inte bör missa. Tidningen finns att läsa/köpa/ladda ner här bredvid/under.
Efter en skiva om missbruk (”En halv gris kan inte gå”, 2019) och ett skilsmässoalbum (”Hej Då”, 2020) avslutar nu Eric Palmqwist trilogin med en skiva om psykisk ohälsa.
Inte klackarna i taket direkt. Men väl så vackert.
”Värmen”, som albumet heter, skiljer sig dock avsevärt från föregångarna.
Trots de tunga ämnena så bestod de bägge av ganska glada gitarrpoplåtar, vilket gav en fin kontrast.
”Värmen” är däremot mer i musikalisk samklang med texterna. Palmqwist har valt att skriva låtarna på piano, ett instrument han enligt egen utsago inte behärskar och de tio låtarna är alla på den lugnare änden av skalan. Hans uppenbara melodisinne är ändå intakt.
Men det finns en faktor till, och den heter Andreas Mattsson, skivans producent. Här har han fått ganska fria tyglar, och resultatet är en modern skiva med mer klaviatur och mindre gitarr, inte helt olik den gamle Popsicle-mannens två senaste soloskivor.
Inledande 1994 sätter an tonen direkt. Världen ligger öppen och allt är möjligt för den unge Palmqwist. Samtidigt är det redan där något som skaver. Till vemodigt pianokomp och trummaskin sjunger han:
1994
Dom sa att jag va en diva
Jag kom tillbaks och drog en lina
Och så fortsätter det. Här besjungs utanförskap, sökandet efter något annat och tomhet i själen. Allting över vackert utmejslade ljudlandskap. I fina singeln Kom en liten stund har han bjudit in Anna Järvinen som duettpartner, och det är en av många höjdpunkter på skivan. En annan är Sanningen med tjusiga bilåkargitarrer och en text som låter ana mörka familjehemligheter.
Den kanske största musikaliska fullträffen är nog ändå Långt Härifrån. En välljudande midtempo-karamell om att längta bort. Eller om att inte längta tillbaks.
Du är så långt härifrån
Ändå kvar i varje steg du tar
Längesen nu
Det va så längesen nu
Ändå där i blicken som du har
Palmqwist säger själv att detta är hans bästa texter någonsin, och det är svårt att säga emot.
Han har en unik förmåga att koka ner svåra ämnen i korta men vassa formuleringar som ofta får en att haja till när man lyssnar.
Tillhör ni dem som sätter melodierna främst? Var inte oroliga, ni har också mycket att hämta här, för det är kvalitetspop rakt igenom. Låt vara lite mer mollstämt än på hans senare skivor. En gotländsk popsmed och en norrländsk indienestor lämnar inga hafsverk efter sig. /Tomas Grip
Eric Palmqwist
Värmen
ELLA RUTH INSTITUTET
****