Test Hifimusik #4 2020

Brutal kontroll!

Sällan har vi stött på en så genomarbetad och fulländad, men också brutalt överdimensionerad förstärkarduo som Michi P5 och S5, Rotels nya referensutrustning, som vi testade i Hifi & Musik nr 4/2020.

1991 drämde Rotel till med nåt i hästväg. Man var trött på att alltid bli behandlade som ett bra och prisvärt, men alldagligt och lite tråkigt standardmärke. Svaret blev den imponerande kraftansträngning Michi.

Serien bestod av ett för tiden ovanligt minimalisiskt passivt försteg, ett stort 30-kilos stereoslutsteg på 200 watt och ett mycket sofistikerat grammofonsteg, alla med distinkt stram formgivning men med klarröda träsidor. Så småningom kom också ett aktivt försteg, en CD-spelare och ett mindre slutsteg, och satsningen blev ett lyckokast som fick tjogvis med priser också hos oss på H&M.

Men inte nog med det, Rotel fick i ett slag också den respekt i branschen och bland audiofiler man var förtjänt av. Ja, så pass att ryktet lever vidare trots att serien försvann 1997.
Nu närmare 25 år senare tycker Rotel att det är hög tid att återigen spänna musklerna. Men den här gången handlar det om en satsning som inte bara får ursprungsmodellerna utan det mesta i prisklassen att blekna.

Ja, nya svartblänkande Michi är brutal. Både till det yttre och till det inre. Inget har lämnats åt slumpen i den här serien som (än så länge) består av försteget/D/A-omvandlaren P5, stereoslutsteget S5 och monoblocken M8.  Att försöka lyfta de här pjäserna är ingen lek och bara försteget väger in på 23 kilo! Som ett biffigt slutsteg alltså och P5 har faktiskt stora kylprofiler på sidan.

 

Det är svårt att stå oberörd inför den brutalminimalistiska, ja nästan kyliga industridesignen som ligger ljusår från ursprungets varma, röda trätoner.

Hela redaktionen uppskattar designen, det är mycket snyggt och på japanskt vis finns här inte en vass kant eller ojämnhet så långt ögat kan nå. Japansk precision när den är som bäst. Okej, vi vet, tillverkade i Kina, men på Rotels helt egna fabrik. Samma fabrik som Classés förra Delta-serie tillverkades, förövrigt...

Inriktningen överlag skiljer sig rejält: från 90-talets funktionsminimalism (tänk det helt passiva Michi-linjesteget...) till 2020-talets nästan överproppade funktions-... tänkte nästan säga hysteri. Men ja, det som inte går att göra med den här duon, är antagligen inte värt att göra.

Okej då, försteget P5 har ingen egen, inbyggd digitalspelare. Det finns en nätverkskontakt, men endast för uppdateringar. Men i övrigt nära på allt, inklusive USB in, alla slags vanliga digitalkontakter, balanserat in och ut samt RIAA-steg, även MC. Och en av de snyggaste och smidigaste fjärrkontroller vi någonsin upplevt.

Om du köper både för- och slutsteg får du två stycken, eftersom också slutstegskunden behöver kunna justera displayen...

Det rejäla gäller även handhavandet, med stora displayer på båda enheterna och två ordentliga och mycket greppvänliga rattar på försteget. Väldigt skönt stegade, full pott. På displayen rullar man sig upp- och nerför en mastig lista av ingångar och funktioner, väljer den man vill ha och trycker enter. Men här kan man också göra mer avancerade inställningar, samt på lättsamt sätt installera kommande uppgraderingar. Vi hann med en under testperioden, och det avlöpte helt utan mankemang. Notera att även slutstegen kan komma behöva uppdateringar!

 

Men chocken blir nästan ännu större när man lyfter på locken, för överdådet och detaljperfektionen är svindlande. Här talar vi inte bara om byggkvalitet utan också om den omsorgsfulla kretslayouten och det minutiöst delvis framlyssnade valet av komponenter. Försteget går i ren klass A, är diskret uppbyggt, helt balanserat och monouppdelat. Strömförsörjningen som skulle kunna platsa i ett mindre slutsteg, är också den ett skolboksexempel på hur det ska göras med kanaluppdelade nättransformatorer (utvecklade av Rotel) med separata sekundärlindningar för analog- och digitalsektion, fyra stora och ett oöverskådligt myller av små nätkondensatorer och inte mindre än 17 (!) olika spänningsregleringar.
Här finns ett mycket påkostat (och knäpptyst!) grammofonsteg för MM- och MC-pickuper, men också dubbla 32-bits/768-kilohertz-omvandlare från AKM. Digitaldelen tar både PCM- och DSD-signal och stöder dessutom MQA fullt ut via USB.

Tillsammans med försteget kom det 60 kilo tungt vägande stereosteget S5, också det rakt igenom balanserat och helt monouppdelat. Den har därför separata (egenutvecklade) och epoxyfyllda nättransformatorer på hela 2,2 kilowatt. För att minimera vibrationer ligger transformatorerna i epoxyfyllda metallkåpor och de matar en rejäl kondensatorbank på 188.000 (!) mikrofarad.

För bästa ljud har det här klass AB-steget relativt hög tomgångsström, men är samtidigt byggt för att kunna driva precis allt. Eller vad sägs 2x500 watt i 8 ohm och hela 1,7 kilowatt i 2 ohm!  Men hög tomgångsström och hög effekt ger värme, varför steget fått två, men knappt hörbara fläktar som drar igenom luften i två kyltunnlar där effekttransistorerna är monterade. En annan detalj är displayen, som förutom att visa utsignalen i 12 frekvensband från 20 till 20 kilohertz, också visar respektive kanals temperatur, som långt ifrån alltid är densamma, kan vi meddela. Det skiljer ofta någon grad, vilket inte är så konstigt, om man lyssnar på stereo.

 

Vi använde oss av Michi-duon som drivning när vi testade Polk Legend L800 (se test på annan plats i tidningen) och det blev en riktigt bra kombo. Rotel tog fullständig kontroll över högtalarna, som böjde sig som pilträd i vinden inför den obändliga Michi-kraften!

Ja, det handlar verkligen om massor av kraft och fullständig kontroll. Men också detaljer och skärpa och finfina hifi-egenskaper överlag. Men inte just mycket överdriven värme eller extra fluffigt förstorade ljudbilder. Nej, inget krimskrams, utan inspelningarna rakt upp och ner, med all den kraft och kontroll som någonsin kan tänkas behövas.

Med det i åtanke, känns prislappen på runt 100.000 kronor för den här duon nästan blygsamt tilltagen...

 

Det finns några olika steg att gå, för att mejsla ut ljudegenskaperna hos den här duon, och vi började med digitaldelen. Till vår hjälp tog vi den påkostade nätverksspelaren Lumin T2 (test på gång), som kan kopplas digital såväl via S/PDIF som USB men också balanserat analogt. En uppsättning kontaktvägar som mer eller mindre exakt svarar upp mot Michi P5. Att båda enheterna dessutom fullt ut stödjer MQA, gör ju inte jämförelsen sämre.

Det är inte helt lätt att först och främst avgöra om elektrisk S/PDIF eller USB låter bäst digitalt. Intressant däremot att även den koaxiala kopplingen ger 24/96-signal på MQA-materialet, men inte indikerar MQA Studio: inte auktoriserat, med andra ord. Via USB meddelar P5 att det handlar om en MQA Studio-auktoriserad signal.

Den koaxiala kopplingen låter möjligen något lite fylligare, men överlag stramt och detaljaret via båda digitalingångarna.

Men skillnaderna är större när Lumin T2 kopplas analogt via XLR: här blir det köttigare och med mer tyngd i ljudet. Ja, vi föredrog den analoga kopplingen, men då får man betänka att Lumin-spelaren kostar modiga 49.000 kronor, det vill säga mer än hela Rotel-försteget. Med det i åtanke, blir det mycket väl godkänt för digitaldelen hos P5 och extra bonus för fullt ut MQA-stöd via USB-ingången.

 

Karaktärsskillnaderna består i princip när vi övergår till helt analoga jämförelser mellan P5 och Hegels gamla trotjänare P30, där den senare spelar fylligare men också mer nedbländat i diskantområdet och inte lika stramt i basen. Ja, skillnaderna är väl rent av större, kan man med fog säga, men med tanke på alla funktioner man får med på köpet av Rotel P5, känns jämförelsen också en aning haltande, minst sagt. Och det handlar i mångt och mycket om tonala och karaktärsmässiga skillnader, plus att du får hela digitalsektionen plus alla andra funktioner (hörlursuttag, MM- och MC-förstärkning) på köpet.

Med Hegel tillsammans med vår gamla slutstegsreferens Burmester 956 mk II blir det annat ljud i skällan och nu blir ljudet mer stringent i fylligheten i en överlag mycket härlig presentation.

Med andra ord: det verkar helt klart som att det är större kvalitetsskillnader mellan Rotel S5 och Burmester 956, men då måste vi återigen ha i åtanke att den senare kostar runt det dubbla och har betydligt mindre effekt. Inga konstigheter, med andra ord.

Att P5 spelar så jämbördigt med Hegel P30 för ungefär samma pengar, är nära på anmärkningsvärt, då den senare är en helt analog historia helt utan extra funktioner, förutom de rent grundläggande att variabelt förstärka signalen och att skifta källa.

 

Vi är nära på överrumplade över hur mycket man får för pengarna om man går och köper för-/slutstegsduon Rotel Michi P5/S5. Sett till alla parametrar: utseende, funktioner, teknik, byggkvaliteten genomgående men också den mycket höga ljudkvaliteten. Och all den kraft och kontroll du någonsin kan tänka dig behöva.

Ja, det är bara att kika på kubmätningen och baxna: något av det hårigaste vi någonsin mätt upp på Hifi & Musik-redaktionen! Med tanke på den genomgående monouppdelningen och de skyhöga effekterna, har vi faktiskt väldigt svårt att förstå behovet av monoblocken M8. Men det är klart, om du ska driva ett par av världens största och dessutom trögdrivna högtalare till PA-nivåer i ett extremt stort rum, kanske det kan vara en god idé.

För oss vanliga dödliga med mer vanliga högtalare och rum, har vi faktiskt svårt att inse behovet. Ja, om de nu inte låter väldigt mycket bättre, förstås, men det återstår att undersöka!

Men det är kanske försteget som imponerar i ännu högre utsträckning, inte minst med tanke på den nära på fullspäckade funktionslistan. Vi har inte hunnit med att undersöka vare sig RIAA-steg eller hörlursförstärkare närmare, men bara det att de finns på plats ger höga pluspoäng på funktionslistan.

Och så då alla digitala trollerikonster du kan tänkas behöva, dessutom på en mycket hög nivå. Inte minst möjligheten att via en dator eller en dedikerad nätverksspelare få ut full MQA-upplösning, liksom DSD, är så klart mycket tilltalande.

 

En given rekommendation, inte minst till dig med lite mer svårtyglade högtalare. Eller som vill kryssa för hela raddan av funktioner när det gäller såväl digital som analog uppspelning. Om du främst går igång på små klass A-förstärkare, trioder och hornhögtalare, är det här kanske inte förstärkarduon för dig. Med andra ord: som rakt igenom hela testet påpekat, får man ingen extra eller överdriven värme med Michi P5 och S5. Ingen överdriven lyster eller extremt stor ljudbild. Det senare kan man i och för sig med fog lämna över till högtalarna, kan vi tycka.

Och en sak är säker: den här Rotel-duon kommer inte att vare sig dra ifrån eller lägga till något till dina favorithögtalare. Den fasvinkel finns liksom inte som S5:an inte kommer hantera, helt utan förvrängning!

 

Rotel Michi P5

Funktion Försteg/D/A-omvandlare

Pris 39.990 kr

Fjärr Ja

DAC 32 bitar/768 kHz, DSD, DoP, MQA

Digitala ingångar 3 elektriska S/PDIF, 3 optiska TosLink, USB-B, USB-A, RJ-45 (uppgraderingar), Bluetooth

Digitala utgångar Elektrisk S/PDIF, optisk TosLink

Analoga ingångar 2 par XLR, 5 par RCA

Analoga utgångar 2 par XLR, 2 par RCA (variabla); 2 sub ut, 1 par linje

RIAA-steg Ja, MM/MC

Hörlursuttag Ja, 6,35 mm

Dimensioner (BxHxD) 48,5x15x45,2 cm

Vikt 22,9 kg

 

Rotel Michi S5

Funktion Stereoslutsteg

Pris 64.990 kr

Fjärr Ja

Angiven effekt 2x500W

Ingångar 1 par XLR, 1 par RCA

Högtalarkontakter 2 uppsättningar

Dimensioner (BxHxD) 48,5x23,8x46,5 cm

Vikt 59,9 kg

 

Info septon.se, rotel.com

Rotel Michi P5
Rotel Michi S5
En välfylld baksida med i princip allt man kan önska i digital och analog kopplingsväg.
Såväl balanserde som obalanserade ingångar och dubbla, mycket rejäla och välfungerande högtalarkontakter. Notera också att man genomgående trycker mer på Michi- än Rotel-namnet: Michi… by Rotel!
En mycket prydlig men framför allt sprängfylld insida hos försteget P5. Notera den tydliga och grundläggande monouppdelningen även hos försteget, med en inkapslad ringkärnetransformator per kanal och tillhörande kondensatorbank.
Insidan av S5 bjuder på närmast militärisk disciplin, med de båda fläkttunnlarna, ringkärnorna och två duktigt stora kondensatorer per kanal.
En närmast fantastisk kubmätning, med nära 700W i 8 ohm, dryga 1.200 i 4 ohm och runt 1.700W i 2 ohms last! Okej, i 1 ohms last viker den av en aning, men 800W lär räcka långt. Strömmätningen har närmast perfekt symmetri, men är lägre än normalt från Rotels finare slutsteg: 53/55A.

Annons:

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår