Övrigt Test Hifimusik #7-8 2020

Förbättrat Svärd

Jenving och Supra fortsätter utveckla sitt Sword-koncept, som i grunden bygger på den patenterade bifilära lindningstekniken. Testet publicerades i Hifi & Musik nr 7-8/2020.

Det är många år sedan nu, då Supra-grundaren Tommy Jenving slog sina påsar ihop med uppfinnaren Johnny Svärd för att skapa en av världens bästa högtalarkablar. Resultatet blev Supra Sword, en betydligt mer påkostad och därmed också dyrare kabel än Supra ens varit i närheten av tidigare.

Det Johnny tillförde kabelekvationen, var den grundläggande, bifilära lindningstekniken av ledarna. I Sword-fallet delas de totalt 24 individuella (litz-) ledarna upp i två uppsättningar om 12 var, som spirallindas med- respektive moturs, för att kortsluta magnetstrålningen (induktansen) från ledarna.

Ett annat sätt att uttrycka det hela, är att ledarparen därmed jobbar i den så kallade magnetnollan. Den kostsamma och arbetskrävande Litz-tekniken innebär att strömhopp mellan ledarna helt och hållet undviks. Även skineffekten, det vill säga strömmens benägenhet att ”färdas” ytan av istället för i kardelen, minimerades i Sword.

En betydligt lyxigare och mer kostsam variant av vad Jenving gjorde redan med de platta Supra Ply-kablarna, där varje enskild kardel tennpläterades, just för undvika strömhopp och minimera skineffekt.

 

Om man dissikerar en kabelkonstruktion, kan man grovt göra det i två olika delar: geometri och material. Okej, man skulle kunna lägga till mekanik, men den kan också rymmas inom de båda grunddelarna, mestadels geometri.

Översätter vi det till Sword Excalibur, har det hänt ganska mycket inom båda avdelningarna. Egentligen det enda som är helt likt, är den grundläggande bifilära lindningstekniken (geometri) samt samt tjockleken på och antalet ledare (material).

Allt annat är nytt och förbättrat på Sword Excalibur jämfört med ”vanliga” Sword.

Rent okulärt är det en på alla sätt betydligt fetare kabel med grövre yttermått. Ytterhöljet är transparent vilket ger en mycket mer exklusiv uppenbarelse. För att bara inte prata om de i metall CNC-frästa kabelsplittarna i varje ände – det både ser och känns väldigt exklusivt.

Alla isolationsmaterial är nya och så har man försett kabeln med en (semi)aktiv skärm, som ansluts i förstärkaränden. Det här är ett förfarande man forskade fram tillsammans med Ericsson Aero Space för en herrans massa år sedan, att ansluta skärmen i just signaldelens början för bästa möjliga skärmning. På Sword Excalibur görs detta genom en medföljande liten kabelsnutt med banankontakt (eller gaffel i förstärkaränden, om du vill) som ansluts i kabelns metallstycke samt på förstärkarens minuspol.

Ledarmaterialet är emaljerad koppar. De individuellt polyetenisolerade ledarna tvinnas tillsammans med dämpande fillers innanför den skyddande skärmen. Den yttre isoleringen är gjord i PVC och det totala yttermåttet ligger på rätt feta 17,5 millimeter.

En snygg, rejäl men också ganska stel kabel, skulle man kunna säga.

 

Men allra mest har det kanske ändå hänt på kontaktsidan, som är betydligt mer påkostad på Excalibur, inte minst genom rodiumpläteringen av de solida kopparkontakterna, med sin enastående ledningsförmåga tillsammans med låg negativ påverkan av luft (till skillnad från inte minst silver och koppar, men också guld). Rodium oxiderar mycket mindre kan man säga och leder samtidigt mycket bra – en svårslagen kombination.

Jenving beskriver de nya CombiCon-kontakterna som en slags hydrid mellan f-kontakt och traditionell krimp. Ledarna skruvas tillsammans med sina isolerande höljen in i de solida och rodiumpläterade kontakterna. De skalade litztrådarna krimpas maskinellt i kontaktens mellanstycke för en helt lufttät anslutning.

Kontaktpressningen sker under extremt högt tryck som innebär att materialen flyter ihop och därmed bildar en i det närmaste helt förlustfri övergång. Som bonus när ledarisoleringen skruvas in i kontakten, får man ett väldigt starkt böjskydd, en användarmässigt stor förbättring jämfört med original-Sword.

Jordkabeln som du ansluter i kabeln och förstärkarens minusbleck är 30 centimeter men kan specialbeställas i än vilken längd kunden vill ha den. Själva jordkabeln är inte heller kattskit, utan Supras idag tredje bästa/dyraste högtalarkabel: XL-Annorum, som man firade 40 år med.

Utvecklingsarbetet har tagit inte mindre än två år, med den höga målsättningen att skapa världens bästa högtalarkabel, men likväl till någorlunda vettiga pengar. En grundbult i Supras filosofi, minst lika stark som den ljusblå färgen och hemvisten i Ljungskile, där såväl utveckling som tillverkning sker.

Och inte ”bara” ihopsättning och kontaktering som hos många andra ”kabeltillverkare”. Nej, hos Jenving Technology gör man hela kabeln från grunden, som alltså består av råkoppar och plastråvara som matas in i maskinerna.

 

I en av testanläggningarna råkade som av en händelse Supras 40-årsjubileumskabel XL-Annorum sitta, när det allra första (serie)producerade exemplaret av Supra Sword Excalibur anlände till Hifi & Musik-redaktionen. Det vill säga Supras tills nu näst bästa kabel, men som vi när vi testade, tyckte kom väldigt, väldigt nära original-Sword i prestanda, till ett betydligt lägre pris.

Jag fortsätter lyssna några varv med XL-Annorum, innan jag byter till Sword Excalibur, men till en början utan att koppla respektive kabels jord till förstärkarens minuspoler.

Och kan snabbt konstatera att det blir en heeelt annan sak när Excalibur kopplas in, med mer kraft i musiken, punsch och anslag, dynamisk spänst och energireserv. Det blir påtagligt tystare mellan tonerna, mot en än mer kolsvart bakgrund, samtidigt som musiken känns väldigt fasriktigt korrekt återgiven. Musiken låter nästan långsammare, alla gånger lugnare och mindre oroligt, med en något mörkare presentation rent tonalt. Mer vuxet.

Med skärmen ansluten till respektive minuspol, faller de sista bitarna på plats, med en ännu svartare bakgrund, ännu mer lugn, ordning och reda, ännu sakligare och rejälare. Kort sagt återges musiken med ett helt orubbligt lugn, en saklig men likväl pockande presentation av musiken.

Överlag kan man säga att man får bättre fokus och stereoskärpa, fler och mer tydligt återgivna detaljer och en orubbligt stabil ljudbild helt utan störande element.

En kväll när jag sätter mig framför anläggningen, tar jag fram laseravståndsmätaren, för att verkligen se till att högtalarna står exakt där de ska och att jag sitter exakt mittemellan. Ja, det är lite sånt beteende Excalibur-kabeln kan locka fram, att verkligen se till att förutsättningarna är de allra bästa.

Men efter att ha spelat med kabeln några (alltför korta) veckor är det ändå drivet och engagemanget som verkligen står ut, att det blir så mycket roligare och mer givande att lyssna på all sin favoritmusik.

Men också tydligheten i presentationen och sorteringen av informationen, som så klart hänger ihop. Bara en sån skitsak att baskaggen plötsligt kommer fram med så mycket bättre definition på titelspåret till Rolling Stones ”Mixed Emotions”.

Ja, basen är faktiskt ett kapitel för sig, med en helt ny dimension av tydlighet, allt liksom poppar fram på ett helt annat för att inte säga nytt sätt. Makro- men framför allt mikroinformation kommer fram, som gör att musiken totalt sätt blir så mycket roligare och mer intressant att lyssna på.

Man kan fortsätta med att beskriva de nu mer distinkta och tydliga anslagen eller dynamiska växlingarna i musiken.

 

Det vore väl närmast tjänstefel att inte i alla fall helt kort också jämföra nya Sword Excalibur med original-Sword. Sagt och gjort, koppla ur och koppla in.

Det är ju med lätt skräckblandad förtjusning man gör en sån här manöver, där det man kopplar in härnäst rimligen bör vara sämre än det man tidigare lyssnade på.

Jag konstaterar snabbt att den grundläggande tonen eller tonaliteten ligger mycket nära, men original-Sword bjussar liksom inte på något extra. Den presenterar musiken i en mindre förpackning och utan Excaliburs extra tjong, driv och definition i basen. Den sorterar sämre och känns överlag mer forcerad och kantig när samma musikstycke ånyo spelas upp. Den har kort sagt inte samma så trevligt varma följsamhet som Excalibur.

Samma andas barn med andra ord, men där Sword Excalibur är bara så mycket bättre. Så mycket att prisskillnaden känns i underkant. Om vi gjort ett av våra tripp-trapp-trull-test av nya Sword Excalibur, original-Sword och jubileumskabeln XL-Annorum, hade den sist nämnda på grund av sitt lägre pris fått en given rekommendation och gamla Sword hamnat lite på mellanhand.

Sword Excalibur?

Världsklass!

 

+

Mycket bra ljud

Rolig OCH korrekt

Bra pris/prestanda

-

Lite svårjobbat stela

 

 3 snabba

• Helt lufttät koppling

• Rodiumkontakter

• Patenterad bifilär lindning

 

Supra Sword Excalibur

Funktion Högtalarkabel, 3 mm²

Pris 10.000 kr (2x2 meter, inkl. rodiumbananer/gafflar)

Ledare 2x12 stycken, 0,4 mm/styck

Yttermått 17,5 mm

Info jenvingtechnology.se

 

Kringutrustning

Meridian CD200, Linn Sondek LP12/Lyra Kleos, Hegel H590, Audiovector R3 Arreté; Roon, Tidal, Meridian 210, Chord Qutest, Hegel P30, Burmester 856 mk II, B&W PM1; kablar från Audioquest, Supra, Chord, VdH och Jorma

Nya Sword Excalibur är en grov kabel med separat jordledare. Gamla Sword bredvid.
CombiCon-banan i rodiumpläterad solid koppar.
CombiCon-gaffel i rodiumpläterad solid koppar.
Sword Excalibur med utbytbara, rodiumpläterade CombiCon-kontakter.
Kablarna förpackas i en fin trälåda, inte helt olik den till original-Sword.
Supra Sword har vi testat ett antal gånger, bland annat som ett komplett kabelpaket i Hifi & Musik nr 7-8/2006. Drygt 10 år senare testade vi XL-Annorum på Första ordet-sidorna i nr 11/2016.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår