Övrigt Test

Återkomsten!

Med hörlurarna Fidelio X3 är Philips efter några år tillbaka i finljudsrummet. Ett rum Sennheiser aldrig lämnat under sin 75-åriga historia… Det här testet publicerades ursprungligen i Hifi & Musik nr 10/2020.

Annons:

Philips är tillbaka på finljudsarenan, kan vi glatt konstatera i och med introduktionen av hörlurarna Fidelio X3. Lite extra kul och spännande eftersom vi uppskattade originalet X1 men också uppföljaren X2 så mycket. Skillnaden mellan dessa båda var i ärlighetens namn inte avsevärda, men visst lät X2 ännu något bättre och så hakade man på trenden med löstagbara och därmed utbytbara öronkuddar, ett spår man fortsätter på med X3.

I grunden är konstruktionerna ganska snarlika: helt runda, runt-öronen-liggande kåpor som är öppna utåt. Den självjusterande bygeln är också kvar.

Elementen är nuförtiden hela 50 millimeter stora och fortsatt vinklade in mot öronen (15 grader på X3). Konerna består av en 3-lagers polymersandwich med dämpgel emellan som drivs av starka neodymmagneter. En nyhet är också att man skickar med en balanserad 2,5-millimeterskabel till dubbla 3,5-millimetersanslutningar på hörlurssidan.

Även om det hänt mycket på den ljudtekniska sidan, har det nog kanske ändå hänt än mer med detaljfinish och yttre materialval. Man fortsätter jobba med en blandning av aluminium och läder, men lädret kommer idag från fribetande får från skotska Muirhead! En designmässigt ganska stor skillnad, är att kåporna också är klädda med danskt Kvadrat-tyg hela vägen in mot de mjuka plyschkuddarna.

 

Om nu Philips kommit och gått en del, inte minst på den finare delen av ljudsidan, kan tyska Sennheiser luta sig mot 75 år av kontinuitet. En ny hörlur i 500-serien lät i förstone kanske inte så exalterande, men när jag tänkte lite närmare på saken, ändrade jag mig raskt: hur många trådade hörlurar med hifi-ambitioner släpps det nuförtiden i den här prisklassen?

Ett kort och rakt svar på den frågan blir, inte många alls! Att Sennheiser släpper just en sådan för bara lite drygt 2.000 svenska kronor, är därmed värt att applådera. Det finns ganska blygsamt med information om den (vid testtillfället) alldeles sprillans nya HD 560S, men med ledning av priset, gissar vi oss till att den i alla fall på sikt, kommer ersätta den av oss och många andra uppskattade HD 599-modellen. Just det, den sobert Mercedes 2-tonsfärgade hörluren!

I grund och botten är det här en klassisk 500-seriekonstruktion, som inte minst designmässigt förfinats en del, på samma sätt som den uppdaterade HD 660-modellen, som kom för några år sen. Man jobbar vidare med vinklade membran för förbättrad ”ljudbild” och bygeln har Sennheisers nära på patenterade uttag i plyschen rakt upp, för att skona våra mer eller mindre känsliga fontaneller.

I pressmaterialet skriver man att den höga känsligheten och impedansen på 120 ohm gör att den kan drivas av nära på vilken spelare eller förstärkare som helst. Och så kan det nog vara, men 120 ohm är ändå en relativt hög impedans som tillsammans med 6,35-millimeterskontakten ändå indikerar att den nog främst är tänkt för tryggt hemmabruk. Tilläggas bör, att den som vill använda hörlurarna på vift, kan köpa vilken kabel som helst, då den har den sedvanliga 2,5-millimeters bajonettkontakten till den vänstra kåpan. Även kabel med mikrofon, för den som är lagd åt det hållet.

Men också den öppna principen gör ju att man mer håller sig för sig själv när man lyssnar, för att vare sig bli störd eller störa andra. Något som i minst lika hög utsträckning gäller Philps.

På vågen väger Sennheiser in på nära 100 gram mindre än Philips-luren och de sitter verkligen bekvämt på huvudet. Tilläggas bör att även Sennheiser-kuddarna kan tas bort och nya finns att köpa på hemsidan för inte fullt 200 kronor paret.

 

Vi känner helt klart igen ljudet från Philips Fidelio-lurar, med en trygg och fylligt varm klangbotten, en karaktär vi uppskattade även hos X1- och X2-modellerna. Men, fylligheten är inte på något sätt överdriven och döljer inte heller något av den ymniga detaljåtergivningen, inte minst uppåt i frekvens. Ja, grundkaraktären känns värmen till trots just så luftig och lättflytande som den öppna principen kan innebära när allting stämmer.

Som intern Philips-referens, ”dammade vi av” ett par gamla X1:or, och det har helt klart hänt en del! Den gamla luren har samma grundläggande klangideal, men låter lite skramligare i toppen och inte lika stramt kraftfullt i basen. Ja, påtagligt saggigare, mindre högupplöst och överlag mindre njutbart.

Men så har X3 ytterligare ett ess i rockärmen, genom möjligheten till balanserad drift. Ett snabbt byte till den balanserade 2,5-millimeterskabeln, ger onekligen ännu lite mer till ekvationen. Och då inte minst en ännu mer öppet och luftigt detaljerad återgivning. Den obalanserade driften låter vid en strikt a/b-jämförelse också mer krympt och en aning hårdare i tonen.

 

Innan vi fortsätter den här ganska informellt hållna duellen, bör det påpekas att Philips Fidelio X3 kostar nära på det dubbla jämfört med Sennheiser HD 560S. Och det märks till viss del redan innan man börjar lyssna och jämföra i en överlag enklare konstruktion: lätt och bekväm men inte alls lika påkostad som Fidelio X3.

Musiken som spelas upp via HD 560S är precis så luftigt detaljerad som den brukar vara med Sennheiser-lurar av bättre snitt! Här finns en skärpa och ett detaljmyller uppåt i frekvens som bör tillfredsställa den mest detaljgranskande av hörlurslyssnare.

Stramheten i återgivningen är påfallande och inget register tillåts falla ur ramen på minsta sätt. Och det gäller i allra högsta grad även basåtergivningen, som har en kontur och spänst man svårligen kan klaga på.

Balansen registren emellan känns också den nära på perfekt, men visst saknas det en del i botten, inte minst när man a/b-jämför med den så varmt fylliga Philips-luren. Ja, ett par tusenlappar till betalar sig helt klart i en i mina öron ännu mer fullödig återgivning av musiken, med nära på alla parametrar på plats.

 

Sennheiser är den lägre prislappen till trots, ändå på många sätt mer korrekt. Båda lurarna spelar hela vägen ner, men Philips bjussar på lite mer runt 80 hertz, som nog är det som ger den lite varma och fylliga återgivningen, som jag personligen uppskattar så mycket och den stramas helt klart upp ytterligare en del vid balanserad drift.

Philips är en till det yttre mer påkostad och spektakulär hörlur, vilket till stor del även gäller ljudåtergivningen. Sennheiser är ungefär lika stram i utförandet som i det korrekta ljudet. Två mycket starka kort hur som helst, på väg mot den absoluta hörlurstoppen!

 

 

Philips Fidelio X3

Funktion Öppen, runt-öronen, dynamisk hörlur

Pris 3.990 kr

Impedans 30 ohm

Angiven känslighet 100 dB

Kabel 3 meter/3,5 mm-kontakt, 3,5 till 6,35 mm-adapter, 3 meter/2,5 mm balanserad kontakt

Vägd vikt 344 gram (exkl. kabel)

Info philips.se

 

+

Bussigt ljud

Balanserad drift

Högklassiga materialval

-

Aningens aning loudnesstendens

 

 

Sennheiser HD 560S

Funktion Öppen, runt-öronen, dynamisk hörlur

Pris Cirka 2.100 kr

Impedans 120 ohm

Angiven känslighet 110 dB (SPL)

Kabel 3 meter/6,35 mm-kontakt, 6,35 till 3,5 mm-adapterkabel

Vägd vikt 245 gram (exkl. kabel)

Info sv-se.sennheiser.com

 

+

Strama och korrekta

Lätta och sköna

Bra pris!

-

Lite mer botten hade inte skadat

 

 

Kringutrustning

Dator, telefon, iFi Zen DAC (som kommer få revansch i nästa nummer med extern nätdel), iFi hip-dac, Plenue (portabel digitalspelare)

Philips Fidelio X3
Sennheiser HD 560S
Sennheiser HD 560 S
Philips Fidelio X3

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår