Tillsammans med ett par skandinaviska kollegor, var Hifi & Musik först i världen med att få lyssna till Hegels nya entusiastprodukt: den fullbreddsstora D/A-omvandlaren D50. Här kommer också det första testet, hämtat från kommande Hifi & Musik nr 3.
Norska Hegel släpper ännu en entusiastprodukt: den fristående D/A-omvandlaren D50, helt och hållet ämnad för enbart detta ändamål, utan streaming eller annat som kan störa den känsliga omvandlingen. Den är tänkt att uppgradera vilken (high end)anläggning som helst, men inte minst alla Hegels gamla och nya integrerade toppförstärkare, från H300, framåt och uppåt, där DAC:en med fördel kopplas via de integrerade förstärkarnas DAC-loop, vilket ytterligare reducerar jitter (kräver att man går in i menyn på förstärkaren och att D50 kopplas in på XLR1). På förstärkaren är den digitala utgångskontakten av BNC-typ, som Hegel alltid förordar.
Vi hinner inte beskriva D50 i detalj här och nu, utan det får bli närmare introduktionen under maj månad, men man har jobbat hårt med strömförsörjningen, som faktiskt ger förbättrad prestanda på anläggningens förstärkare och andra inkopplade komponenter, enbart genom att vara kopplad till nätkontakten…
Den ambitiösa strömförsörjningen bidrar tillsammans med omklockning av inkommande signal precis intill det nya DAC-chipet ESS 9039Q2, till mycket lite tidsfel och därmed låga jittervärden.
In- och utgångarna är de vanliga när vi pratar Hegel: USB-B, 2 optiska TosLink, BNC, elektrisk S/PDIF via RCA samt balanserad 110-ohms AES/EBU in; 1 par RCA samt rakt igenom balanserad XLR. Format som stöds är förutom sedvanlig PCM även DSD256 samt full MQA. Den medföljande fjärren är Hegels vanliga ”finfjärr” RC-8, helt och hållet gjord i aluminium, liksom förövrigt apparatlådan.
Under den korta tid vi hade tillgång till D50, fick den duellera en del mot Moons förstegsspelare/DAC och Rockna-DAC som du kan läsa om i Moon-testet på annan plats i tidningen. En jämförelse som Hegel fixade med bravur, där jag hela tiden tyckte att D50 såväl karaktärsmässigt som tonalt, låg mittemellan dessa båda, och med ett totalljud som jag faktiskt föredrog.
Men den fortsatta lyssningen skedde tillsammans med en ”gammal” H590-förstärkare och med D50 kopplad via DAC-loppen.
Det blir otroligt mycket sämre internt i H590, även med D50 fortsatt inkopplad i vägguttaget. XTC:s maffiga Sacrificial Bonfire återges plattare och klumpigare, liksom fyrkantigare och mindre följsamt när H590 sköter omvandlingen av den strömmande Qobuz-musiken på egen hand. Ja, kantigt är nog ordet, och betydligt mindre i omfång, mer ihoptryckt mot mitten. Svullen, odynamisk bas; platta onyanserade pukslag.
Babylon Sisters så, fortsatt på H590 i 24/192-upplösning: man hör nästan direkt hur stelt det låter, lite kantigt och detaljfattigt och utan det där småjazziga svänget som Steely Dan alltid besitter.
Via D50: jamen herregud, utbrister jag efter att först ha hoppat till av det nu så dynamiska pukslaget som inleder låten! Så mycket tydligare, men framför allt finns nu textur runt röst och instrument, som plötsligt flyter likt lenaste honung ur högtalarna. Mer bas och tydligare diskant som likväl återges betydligt trevligt följsamt. Väldigt stor skillnad. Lugnt och tryggt också, rejält mycket mer och bättre bas.
Jamen herregud utbrister jag igen, med Randy Newmans klassiskt elaka Short People på spellistan, som återges i mindre skala och rätt styltigt jämförelsevis via H590 i ensamt majestät. Kantigt och inte alls lika omedelbart medryckande som med D50.
Ganska mycket sämre igen när D50 också kopplas ur vägguttaget: ljudet hårdnar ytterligare, inte minst pianot och musiken flyter ännu sämre.
If I Ruled the World med Jamie Cullum får en mycket fylligare och mer mångfacetterad baskagge i inledningen, fler nyanser i röst och stråkar. Det blir större och mer följsamt överlag, mer njutbart, storslaget och rymligare. Fylligare, med mindre hårda pianotoner. Ja, dynamiken ökar också markant.
Och jo, ljudet via CD-spelaren blir onekligen också lite lugnare, mer nyanserat och sorterat när D50 ansluts till vägguttaget, utan att vara inkopplad i signalvägen, men självklart blir det väldigt mycket bättre om D50 får ta hand om D/A-omvandlingen också. Ja, allt annat vore ju också knasigt, vilket några spår från Dire Straits klassiska ”Communique” med eftertryck visar.
Det här är kort och gott en mycket högklassig D/A-omvandlare som kommer uppgradera nästan alla anläggningar den kopplas till, men inte minst alla gamla och nya, integrerade toppförstärkare från Hegel, inte minst då den kopplas via DAC-loopen.
Vi återkommer med en mer uttömmande, inte minst teknisk beskrivning närmare lanseringen.
Jonas Bryngelsson
Summa summarum:
En mycket välbyggd och välljudande DAC som koncentrerar sig på just det: D/A-omvandlar!
Hegel H50D
Funktion D/A-omvandlare
Pris 56.998 kr (vid lansering under maj månad)
Info hifiklubben.se, hegel.no