Högtalare i betong var länge en svensk specialitet. Återuppståndna Rauna visar att det fortfarande gäller.
På bara några månader har 2019 redan blivit ett historiskt år för svensk hifi. Varför? Jo, två (egentligen tre…) berömda 80-talshögtalare har återuppstått i nya, förbättrade tappningar.
Först ut var Carlsson OA-61, en moderniserad variant av Stig Carlssons helt unika väggmodell OA-51. Samtidigt har också kultmärket Rauna kommit tillbaka, ett märke som lanserades 1982 under det provocerande slagordet ”Det sämsta man kan göra med sex spånskivor är en högtalare!”.
Nej, för Rauna var det mycket bastantare doningar som gällde, nämligen betong. Rätt använd har betong inte bara potential att ge resonansfria lådor utan också att förenkla (nåja) tillverkningen, eftersom lådorna gjuts i formar.
Visst har andra laborerat med betong och det finns moderna tillverkare som till exempel tyska Concrete Audio eller tjeckiska Gravelli. Men Rauna var först med storskalig serietillverkning, även om franska Elipson gjöt märkligt sfäriska högtalare i betongliknande gipsmaterial redan på 40- och 50-talen.
Raunas medgrundare, konstruktören Bo Hansson, lämnade bolaget 1984 och började bygga egna betonghögtalare under namnet Opus 3, samma namn som det skivbolag han startade med Jan-Eric Persson.
Nystartade Rauna, som tagit upp arvet från Bosse Hansson, har legat i startgroparna länge och sedan 2013 har man sålt uppgraderingssatser till flera av ursprungsmodellerna av både Rauna och Opus 3. Man var egentligen igång med att sälja färdiga högtalare redan 2015, men gjutningarna från den underleverantörer man använde sig av, visade sig inte hålla måttet, så man beslöt att börja gjuta i egen regi och med en speciellt framtagen betongblandning.
Vi har provat golvhögtalaren Rauna Vale som är byggd med samma gjutform som Opus 3 Chorus (se sidebar) och bokhyllehögtalare Rauna Vidar, gjuten i samma form som Opus 3 Credo.
Vale är en 2-vägs basreflexkonstruktion med 6,5-tummare och 1-tums diskant i en asymmetrisk låda med nedåtriktad basport. För bättre faslinjäritet lutar fronten 17 grader bakåt vilket ger diskant och bas samma akustiska startpunkt så att ljudet når lyssnaren samtidigt. Att fronten är rundad och filtklädda är inte bara estetiskt utan gjort för att minska diffraktion och störande tidiga reflexer så att högtalaren blir mer akustiskt osynlig.
Men rent visuellt är högtalarna knappast osynliga och den råa betongen gör dem både uppkäftiga och brutalt minimalistiska. Vi föll pladask för den här obehandlade betongen, men det är förstås en smaksak och modellen kan också fås i vitt utförande, dessutom något billigare.
De nya Rauna-högtalarna har överlag högre finish än de gamla, men det är framför allt på insidan det hänt mest, och på elementsidan, förstås, som genomgående kommer från norska Seas. Filtren är betydligt mer påkostade nu, med genomgående luftlindade spolar. På Vale sitter dessutom viskoelastiskt fastsatt trästag precis nedanför basen. Båda högtalarna, Vale och Vidar, har en träunderdel där filtret sitter och även de sänker resonansfrekvensen.
En lite kul detalj är att man använts sig av faspluggar från gamla Sinus-element och använt som fötter på Vale, något som enligt konstruktören Lennart Niklasson också gör att högtalarna låter bättre än med sedvanliga metallspikes.
Betongen gör högtalarna mycket tyngre än man skulle kunna tro och att packa upp dem och baxa runt dem är inte precis gjort i en handvändning.
”det blev kärlek vid de första tonerna”
Väl på plats föll vi pladask igen! Ja, det blev kärlek vid de första tonerna, för Vale spelade nämligen generöst och storskaligt på ett sätt som gick stick i stäv med deras beskedliga storlek. Den mustiga och flödande, nästan sensuella klangen stod dessutom i stark kontrast till högtalarnas råa yttre. Och det bästa av allt: basen! De små 2-vägarna kunde nämligen drämma till med bråddjup och helt klippfast bas som om det fanns extra baselement dolt någonstans i lådan. Verkligt imponatorljud alltså!
Men här fanns också en ibland nästan ursinnig explosivitet och spänstig attackvilja som verkligen fick oss att inte bara spetsa öronen utan också obevekligen dras med av musiken. Det hela handlar om snärtig och tajt tajming, där de tunga, resonansdöda lådorna ger elementen ett klippfast fundament att ta spjärn från.
Ja, vi hade verkligen svårt att slita oss från de här högtalarna, som inte bara spelade över sin storlek utan också långt över sin prisklass.
Sak samma gällde för den ännu mindre (stativ)modellen Vidar, som i praktiken lät som en nerskalad Vale. Inte samma basdjup förstås och inte heller samma storskaliga och dramatiska anslag som Vale, men med en värme och en fyllighet men också en imponerande renhet och precision i ljudet.
Ja, vi har nog aldrig hört en liten 2-vägare med ett lika fullmatat, enhetligt och rent ljud som Vale i den här prisklassen. Riktigt prisvärd med andra ord. Men även om du är på jakt efter en riktigt liten högtalare, när du en gång hört Vale lär du garanterat göra plats för dem där hemma…
Kort sammanfattning
Plus:
Lättgillade
Musikaliska
Prisvärda
Minus:
Inte mycket!
=
Två par mycket prisvärda och helgjutna (!) högtalare som spelar musiken härligt okonstlat och korrekt, men också svängit pådrivande.
3 snabba
• Hämtrabatt
• Gjutna i Opus 3-formar
• Uppgraderade på ett flertal punkter
Kringutrustning
Signalkälla Nätverk/Primare I35 Prisma, Hegel Mohican
Förstärkare Primare I35, Magnum Dynalab MD 209
Försteg Hegel P30
Slutsteg Burmester 956 mk. 2
Kablar Jorma Ultimate, QED
Frekvens och impedansmätningar
