Det finns en förhistoria, den ska jag återkomma till. Men det var 1973, tack vare att Kjell Alinge skrev om henne i musiktidningen Ny Musik (Bonniers konkurrent till Musikens Makt), som Dory Previn började placeras på hyllorna i Erikssons (blivande) grammofonarkiv. Tyvärr har grammofonarkivarien glömt vilken LP som han recenserade (och under coronatiden är jag alltför långt ifrån närmaste bibliotek där jag kan kolla). Fast det bör ha varit ”Live At Carnegie Hall” (1973) eller om han tog fram hennes föregående LP ”Mary C. Brown And The Hollywood Sign” (1972). Oavsett, då började den amerikanska sångpoeten Dory Previns skivor, bakåt och sen framåt, inhandlas och placeras på vad som skulle bli Erikssons grammofonarkiv...